National Council on Problem Gambling definierar patologiskt eller tvångsmässigt spelande som en progressiv beroendesjukdom som kännetecknas av ett allt större engagemang i spel, vilket orsakar betydande fysiska, psykologiska, yrkesmässiga eller sociala störningar i en persons liv.
Rådet uppskattar att 1 procent av den vuxna befolkningen i USA – cirka två miljoner människor – uppfyller kriterierna för patologiskt spelande. Ytterligare 3 procent, ungefär sex miljoner personer, kan klassificeras som "problemspelare", det vill säga de som uppfyller ett eller flera kriterier och upplever konkreta problem till följd av sitt spelande.
Spel är utbrett i landet: två tredjedelar av de federalt erkända indianstammarna har legaliserat spelverksamhet, och de enda delstaterna utan legaliserat spel är Utah och Hawaii.
Enligt forskning som genomförts för Comprehensive Problem Gambling Act (HR 2906) fick delstater och privata företag in 95 miljarder dollar i spelintäkter under 2009. Den federala regeringen erhöll dessutom 6 miljarder dollar i skatter som drogs av från spelares jackpottvinster.
Förslagets förespråkare – representanterna Moran, Berman, Wolf och Terry – hävdade att problemspelandets "sociala kostnader" (beroende, brottslighet och personliga konkurs) uppgick till nästan 7 miljarder dollar under samma år.
Spelande saknar en fysisk komponent, till skillnad från exempelvis alkohol- eller drogberoende, men kan ändå utvecklas till ett progressivt beroende som kännetecknas av ett ständigt och totalt upptagande av tankarna. För den drabbade handlar det inte om pengarna – det handlar om beteendet.
Gamblers Anonymous har tagit fram 20 frågor som människor kan ställa till sig själva för att bedöma om de kanske är problemspelare. Exempel på frågorna är:
Om du svarar ja på flera av dessa frågor kan det vara ett tecken på att ditt spelande har gått för långt, och det kan då vara klokt att söka hjälp hos exempelvis Gamblers Anonymous eller annan professionell stödverksamhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online