Filmer, tv-program, nyheter och datorspel är alla källor till våldsamma mediebilder. Amerikanska akademin för barn- och ungdomspsykiatri (AACAP) uppger att barn som ser våld sannolikt blir immuna mot bilderna och successivt mer accepterande av våld. De är dessutom mer benägna att härma det de ser, antingen omedelbart eller senare i livet.
Vissa barn kan till och med bli traumatiserade av de våldsamma bilder de exponeras för och utveckla symtom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), såsom ångest, återupplevande av händelsen samt återkommande mardrömmar. Som rådgivare finns det flera effektiva tekniker du kan använda för att hjälpa både barn och föräldrar att hantera denna exponering.
Föräldrar bör begränsa eller helt eliminera barnens exponering för våld i filmer, på tv och i datorspel. De flesta medier idag förses med en åldersmärkning, och datorspel, tv-program och filmer klassificeras efter lämplig målgrupp. Tillåt inte barn att titta på program eller spela spel som inte passar deras ålder – inte ens om föräldern tycker att just detta barn "klarar av det".
Kvällsnyheterna innehåller ofta grafiska bilder från krig eller annat våld. Om möjligt, rekommendera föräldrarna att vänta tills barnen har lagt sig innan de tittar på sena nyhetssändningar. Om detta inte är realistiskt kan barnen be om att få lämna rummet när nyheterna visas.
Föräldrar vet ofta inte hur de ska ta upp det våld som ett barn kan ha sett. Förklara för dem att om ett barn ser våld på tv eller i ett spel är det viktigt att prata med barnet om det. Uppmuntra föräldrarna att fråga barnet vad hen tänker och känner inför det hen såg, och att validera barnets känslor genom att säga exempelvis "Ja, det var verkligen läskigt" eller "Du tycker det är ganska coolt när någon blir skjuten i ditt spel".
Diskutera sedan sammanhanget kring det sedda våldet, till exempel vad som ibland händer under krig eller varför spel och filmer inte är verkliga. Detta kan också vara ett naturligt tillfälle att prata om döden. Påminn föräldrarna om att aldrig anta att ett barn redan förstår döden, eller att människor inte vaknar upp efter att de dött. Anta faktiskt inte att ett barn vet något alls – barn har ofta missuppfattningar om livet som föräldrarna inte ens är medvetna om. Diskutera även eventuella rädslor barnet bär på, exempelvis oro över att någon kan bryta sig in i hemmet eller att någon de älskar skulle kunna skadas.
Fråga barnet vad hen specifikt har sett som varit våldsamt. Om barnet exponerats för många våldsamma bilder, be hen beskriva den mest våldsamma scenen eller den som fastnat starkast i minnet. Fråga vad barnet tänkte och kände när hen såg scenen, och avgör om dessa tankar och känslor är korrekta eller rationella.
Ta sedan itu med irrationella tankar och känslor. Rådgivaren kan till exempel säga: "Så du tycker att det är riktigt coolt att döda någon?" eller "Så alla drabbas av inbrott där hela familjen dödas?" Genom att konfrontera tankegångarna på detta sätt hjälper du barnet att se skillnaden mellan fiktion och verklighet.
Våld förskönas ofta i media, och många filmer och spel tar inte upp de konsekvenser och det straff som våldsbrott leder till. Utmana dessa förenklade föreställningar genom att tydligt ta upp straffen för våldsbrott. Visa gärna tidningsartiklar om personer som dömts för våldsbrott, eller använd fängelsestatistik som underlag.
Om ett barn envist tror att våldsamma brottslingar kommer undan med sina brott, eller att hen själv skulle kunna göra det, behöver detta tänkande aktivt ifrågasättas. Fråga till exempel: "Har du någonsin fått problem för något?" Barnet kommer självklart att svara ja. Följ då upp med: "Om du blev tagen och fick straff för att du slog din bror och blev husarrest i en vecka – vad skulle då hända om du sköt någon?" Om det är lämpligt med hänsyn till familjen kan våldsbrott även kopplas till barnets religiösa tro och värderingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online