Sorgens stadier utgör en naturlig psykologisk process som människor går igenom efter att ha förlorat en närstående eller något av stort värde. Oavsett om det handlar om en person, ett föremål eller till och med en plats spelar storleken på förlusten mindre roll än vad den betyder i ens liv. Ju mer central något är för en persons vardag och identitet, desto mer intensiv blir sorgeprocessen.
Den mest kända beskrivningen av sorgens olika faser kommer från psykiatern Elisabeth Kübler-Ross, vars modell har hjälpt miljontals människor att förstå sina känslor efter en förlust. Nedan går vi igenom de fem stadierna och hur du bäst kan stötta någon som befinner sig i dem.
I Kübler-Ross modell är chocken det första stadiet. Chocken visar sig ofta som en slags apati eller känsloförlamning inför nyheten. Den kan också yttra sig fysiskt, till exempel genom att huden bleknar eller att pupillerna vidgas. Det bästa sättet att hantera detta stadium är att sätta sig ner på en trygg och lugn plats, så att nyheten om förlusten får tid att sjunka in. Det är därför man ofta naturligt tar med en person som just fått svåra besked till ett avskilt rum – för att minska chockreaktionen.
Det andra stadiet i Kübler-Ross cykel är förnekelsen. Personen som drabbats låtsas helt enkelt som att hen inte fått beskedet om förlusten. Detta visar sig ofta genom att personen fortsätter med sina dagliga sysslor trots att de egentligen borde avbrytas. En person som precis förlorat sin mamma kan till exempel gå till jobbet samma dag och agera som om ingenting hänt. Kanske överraskande nog är ett sätt att hjälpa någon ur förnekandet att väcka dennes vrede.
Det tredje stadiet är vreden. I denna fas kan vem som helst och vad som helst skuldbeläggas för förlusten. Den sörjande försöker förstå varför just denne drabbades och inte andra. Att ge personen lite utrymme och tid hjälper ofta till att föra hen vidare från vreden till nästa fas.
Det fjärde stadiet är förhandlingen. Här försöker den sörjande ingå en överenskommelse – med andra människor eller till och med med Gud – där något annat värdefullt erbjuds i utbyte mot det förlorade. Ett sätt att hjälpa någon vidare ur förhandlingsfasen är att varsamt påminna hen om verkligheten kring förlusten. Förhoppningsvis leder det vidare till nästa fas: depressionen.
Det femte stadiet i Kübler-Ross sorgemodell är depressionen. Detta är den sista fasen före acceptansen, och det är här som konsekvenserna av förlusten börjar förstås på riktigt. Det kan leda till frånvaro från arbetet, självmordstankar och isolering från andra människor. Det bästa sättet att stötta någon i detta stadium är att se till att personen håller sig aktiv. Hjälp till exempel till med att komma till jobbet och se till att hen regelbundet umgås med andra. Förr eller senare börjar personen se möjligheten till framtidens lycka och kan då ta steget in i acceptansfasen – vilket är det friska slutet på sorgecykeln.
Att gå igenom sorgens stadier är sällan linjärt; många rör sig fram och tillbaka mellan faserna. Det viktiga är att komma ihåg att sorgen är en naturlig reaktion på förlust, och att acceptansen till slut kan nås. Med tålamod, stöd från omgivningen och förståelse för processen kan den sörjande långsamt återfå balansen i livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online