Långtidsvårdsboenden varierar i omfattning – från psykiatriska institutioner och bostäder för personer med funktionsnedsättning till sjukhem och serviceboenden – men den största gruppen består av äldre och svårt sjuka människor. Att hantera psykiska hälsoproblem är därför särskilt viktigt i dessa miljöer. De flesta boende står inför livsförändrande frågor och försöker samtidigt hantera de mentala och emotionella utmaningar som följer med dem.
Depression är ett av de vanligaste psykiska hälsoproblemen inom långtidsvården. Att lära sig möta och acceptera livet efter pensioneringen innebär nya utmaningar för många äldre. Den boende kan känna ensamhet, frukta döden eller uppleva hjälplöshet, frustration, hopplöshet eller till och med ilska.
Symtom på depression kan vara nedstämdhet, att man slutar njuta av saker man tidigare tyckte om, svårigheter att somna eller att sova dygnet runt, minskad eller ökad aptit, gråtanfall eller starka känsloreaktioner, ilska, irritabilitet, självmordstankar eller självmordsbeteende, rastlöshet eller långsamma rörelser samt en allmän "vem bryr sig"-attityd. Stödgrupper, individuell terapi och läkemedel kan alla bidra till att lindra depression hos äldre. Även att få dem att känna sig delaktiga och väcka deras intresse för något kan göra stor skillnad. Den viktigaste faktorn är ofta mänsklig närhet och gemenskap, särskilt med nära och kära.
Delirium är inte tekniskt sett en psykisk sjukdom, men eftersom det påverkar sinnet kategoriseras det ofta som ett psykiskt hälsoproblem inom långtidsvården. Det kan orsakas av medicinering, en reaktion på att lämna bekanta människor och miljöer, en hjärnskada som exempelvis stroke, eller medicinska tillstånd som diabetes.
Vakenhetsnivån och beteendet hos en person med delirium blir oberäkneligt. Personen kan plötsligt bli upprörd utan förvarning och därefter sjunka in i apati, eller veta exakt var hen befinner sig i början av ett samtal men ha glömt bort det i slutet. Mildare hallucinationer kan också förekomma.
När det bakomliggande tillståndet behandlas försvinner ofta deliriet. Vissa fall kvarstår dock, och då kan terapi hjälpa personen att hantera situationen, anpassa sig och i vissa fall övervinna besvären.
Demens kan likna delirium: sömnmönster kan störas, minnet försämras och även milda hallucinationer kan förekomma. Den boende kan glömma var hen befinner sig, vilken tid eller dag det är, eller vem en annan person är.
Till skillnad från delirium är demens en långsam process. När diagnosen väl har ställts kan omgivningen ofta se tillbaka och konstatera att "något inte stått rätt till" under lång tid. Demens kan orsakas av Alzheimers sjukdom, hjärnskador som mindre stroke, eller till och med långvarig alkoholskada.
Det är mycket viktigt att äldre som uppvisar tecken på demens undersöks av läkare. Vissa orsaker kan botas helt, medan andra kan behandlas med läkemedel som bromsar sjukdomens utveckling och minskar de beteendeproblem som ofta följer med demensen.
Bland personer i långtidsvård finns även andra psykiska diagnoser, som bipolär sjukdom, schizofreni, generaliserat ångestsyndrom och tvångssyndrom. Sjukdomarna är oftast redan befintliga innan flytten, men livet på en vårdinrättning kan skapa nya och större påfrestningar som påverkar den psykiska hälsan ytterligare. Fortsatt medicinsk och psykologisk vård för dessa personer är avgörande.
Beteendeproblem kan uppstå vid alla psykiska hälsotillstånd, eller helt enkelt bero på strategier som den boende utvecklat för att hantera eller uttrycka sina känslor. Sådana beteenden kan sträcka sig från konstant nynnande eller upprepade frågor och fraser till att gå omkring, vandra, samla på saker eller utföra repetitiva rörelser som att vrida händerna. Aggressivt beteende kan också förekomma, exempelvis slag, spottande och kastande av föremål. Beteendeterapi och vissa läkemedel kan hjälpa till att minska dessa problem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online