Trichotillomani: symtom, orsaker, diagnos och behandling

Trichotillomani är en psykisk störning som kännetecknas av ett tvångsmässigt och oemotståndligt behov att rycka ut hår från hårbotten, ansikte eller kropp. Beteendet leder ofta till synliga kalfläckar och ojämn hårväxt. Tillståndet är också känt som "trich", hårdragningsstörning eller hair pulling disorder.

Historia

Den franska dermatologen Francois Henri Hallopeau myntade termen trichotillomani år 1889. Namnet är en kombination av tre grekiska ord som betyder "hår", "att dra" och "raseri" – alltså bokstavligen "tvångsmässigt hårdragande".

Symtom

Enligt American Psychiatric Association (APA) omfattar symtomen vid trichotillomani bland annat:

• Återkommande och oemotståndliga impulser att dra ut sitt eget hår.
• Känslor av spänning eller oro före hårdragningen.
• Lättnad eller tillfredsställelse i samband med att hår dras ut.
• Tydliga kalfläckar och gles, ojämn hårväxt i drabbade områden.

Många personer med tillståndet försöker dölja håravfallet med hattar, sjalar eller smink, och drabbas ofta av skamkänslor och social ångest.

Orsaker

Trichotillomani klassificeras som en impulskontrollstörning. De exakta orsakerna är inte helt klarlagda, men forskning pekar på att en kombination av genetiska faktorer och kemiska obalanser i hjärnan kan bidra till beteendet. Stress, ångest och trauman kan dessutom förvärra eller utlösa symptomen hos vissa individer.

Diagnos

För att kunna ställa diagnosen trichotillomani måste alla andra möjliga orsaker till håravfall först uteslutas, exempelvis svampinfektioner, alopecia areata eller hormonella störningar. Därefter krävs att patienten uppvisar de specifika hårdragningssymtom som definierats av American Psychiatric Association. En läkare eller psykolog gör ofta en noggrann klinisk bedömning baserad på patientens sjukdomshistoria och ett fysiskt undersökning av hårbotten.

Behandling

Det finns flera effektiva behandlingsalternativ för trichotillomani:

• Beteendeterapi: Kognitiv beteendeterapi (KBT), särskilt en metod som kallas habit reversal training (träning i vanereversering), betraktas ofta som förstahandsval.
• Läkemedel: Antidepressiva medel, såsom SSRI-preparat, kan användas för att minska tvångsimpulserna.
• Stödinsatser: Stödgrupper och samtalsterapi kan hjälpa patienter att hantera stress och skamkänslor kopplade till tillståndet.

Med rätt behandling kan många personer med trichotillomani få bättre kontroll över sina impulser och se en gradvis återväxt av håret i drabbade områden.