Inom psykologin ligger fokus traditionellt på mänskligt beteende. Den socialkognitiva teorin om moraliskt tänkande och handling ser individen som en aktiv förändringsagent i sin egen omgivning. Detta perspektiv skiljer sig tydligt från behavioristiska teorier, där tonvikten ligger på hur en person reagerar på sin miljö. Inom den socialkognitiva teorin betraktas beteende i stället som självstyrt och motivationsdrivet snarare än reaktivt.
Den socialkognitiva teorin är en gren inom psykologin som utvecklades av Albert Bandura år 1977. Den växte fram ur de principer som lades fram i den sociala inlärningsteorin, som N. E. Miller och J. Dollard presenterade redan 1941. Teorin fokuserar på den centrala roll individen spelar när det gäller att forma den miljö han eller hon lever i. Genom självreflektion tillskrivs omgivningen och det egna beteendet mening och intentioner. Moraliskt tänkande blir därmed en kärndrivkraft bakom hur en person ser världen omkring sig och vilka handlingar han eller hon utför i den.
Den betoning som läggs på individuella tankeprocesser, övertygelser och handlingar gör den socialkognitiva teorin till ett effektivt verktyg för att förutsäga både enskilda personers och gruppers beteende. Den är också användbar för att identifiera hur beteenden kan modifieras eller förändras. Teorin utgår från frågan om hur människor tillägnar sig vissa beteenden och varför de ägnar sig åt särskilda beteendemönster. En persons handlingar motiveras av dennes tankar om vad som är rätt och vad som är fel. Den kombinerade påverkan från miljö, medmänniskor och beteende bildar ett självreglerande system inom individen som avgör hur hen agerar i olika situationer.
Ett centralt begrepp inom teorin är modellering, som handlar om hur människor observerar visst beteende hos andra samt de positiva förstärkningar som detta beteende leder till. En persons moral sägs påverkas av de beteenden hen observerar hos andra och av den återkoppling som erhålls när vissa beteenden eller handlingar utförs. Nära anhöriga som familjemedlemmar, vänner och auktoritetspersoner har störst inflytande när det gäller denna feedback. Enligt den socialkognitiva teorin börjar processen med självreglering redan i barndomen.
Utifrån sina observationer utvecklar individer en uppsättning interna standarder som styr hur de bör bete sig i olika situationer. Dessa standarder grundas på moraliska övertygelser som inhämtats genom att se hur andra beter sig och vilka konsekvenser deras handlingar fick. Den socialkognitiva teorin ser dessa interna standarder som en källa till självreflektion när en person försöker avgöra vad som är rätt och fel. Standarderna blir därmed den måttstock genom vilken en person bedömer sitt eget självvärde.
Den socialkognitiva teorin ser samspelet mellan människor, beteende och miljö som en kontinuerlig process. Även efter att självreglerande kontroller har etablerats fortsätter individer att påverkas av sin omgivning. Återkoppling från andra behåller sitt värde, särskilt när oväntade konsekvenser uppstår till följd av en persons handlingar. De effekter som en persons beteende har på omgivningen utgör en annan form av feedback som i sin tur påverkar de självreglerande kontrollerna och moralen. Samspelet mellan människor, beteende och miljö garanterar dock inte att en persons faktiska moraliska uppförande alltid stämmer överens med dennes moraliska standarder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online