ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) och manisk depression förväxlas ibland med varandra, särskilt hos barn och ungdomar. Skillnaderna i de diagnostiska profilerna blir dock lättare att urskilja i vuxen ålder. ADHD och bipolär sjukdom, även känd som manisk depression, är två helt separata psykiska hälsotillstånd. ADHD kännetecknas av symtom som ouppmärksamhet, sämre impulskontroll och hyperaktivitet, medan dysfunktionen vid manisk depression präglas av extrema humörsvängningar.
Eftersom symtomen kan se likartade ut är det nödvändigt att en utbildad kliniker ställer den officiella diagnosen. En noggrann utredning av sjukhistoria, symtomförlopp och familjebakgrund är ofta avgörande för att skilja tillstånden åt.
Symtom på ADHD innefattar svårigheter att fokusera eller koncentrera sig, kort koncentrationsförmåga, problem med att planera i förväg, oförmåga att slutföra uppgifter, bristande genomförande, att ofta tappa bort saker, glömska samt rastlöshet eller en subjektiv känsla av inre oro. En diagnos ställs när dessa symtom har funnits i minst sex månader och är tillräckligt uttalade för att orsaka lidande eller nedsatt funktionsförmåga. Symtomen kan påverka alla livets områden, inklusive arbete, skola samt sociala relationer och familjeliv.
Symtom på manisk depression inkluderar känslor av eufori, att känna sig "på topp" med lite eller ingen sömn, förhöjd kreativitet och energi samt riskfyllt beteende som ökad och okritisk konsumtion eller sexuellt umgänge. De depressiva episoderna vid bipolär sjukdom kännetecknas däremot av kronisk nedstämdhet med aptitförändringar, sömnstörningar, förlust av intresse och glädje samt i vissa fall självmordstankar, planer eller handlingar.
Individer med både ADHD och manisk depression kan ha svårigheter med koncentration, onormalt höga energinivåer, lättdistraherbarhet samt impulsivt eller hyperaktivt beteende. Personer med ADHD och mani agerar ofta utan att tänka igenom konsekvenserna, vilket kan leda till betydande problem i vardagen. Symtomen vid båda tillstånden är svåra att kontrollera utan insats eller behandling, vilket gör professionell hjälp viktig.
ADHD innebär en störning i impulskontroll och beteende, medan manisk depression är en störning i humöret. Bipolär sjukdom medför generellt sett en högre risk än ADHD, eftersom symtomen tenderar att vara allvarligare och orsaka mer omfattande störningar i funktionsförmågan. Dessutom är manisk depression oftare förknippad med farlighet på grund av det suicidala beteende som kan ingå i symtombilden hos patienter med bipolär sjukdom. Personer med bipolär sjukdom behöver därför läggas in på sjukhus oftare, medan ADHD i regel kan hanteras väl inom öppenvården.
Behandlingen av ADHD och manisk depression skiljer sig åt både när det gäller terapeutiskt angreppssätt och läkemedelsval. Vid ADHD fokuserar terapeutiska metoder på beteendemodifiering med hjälp av avslappningsövningar och genom att koppla olämpligt beteende till tydliga konsekvenser. Stimulerande läkemedel, såsom metylfenidat, är den vanligaste farmakologiska behandlingen för personer med ADHD.
Vid manisk depression ligger fokus istället på att lära sig strategier för att hantera humörsymtom och förebygga återfall. Antiepileptiska läkemedel (till exempel valproinsyra) eller stämningsstabiliserare (såsom litium) är de läkemedel som vanligen används för personer med bipolär sjukdom. Eftersom båda tillstånden kan förekomma samtidigt är en korrekt diagnos från legitimerad vårdpersonal avgörande för att kunna erbjuda rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online