Den sociala inlärningsteorin är den amerikanske psykologen Julian B. Rotters mest kända teori. Teorin formulerades delvis som en reaktion mot Freuds drivbaserade psykoanalys, som var den dominerande skolan under den tid då Rotter utbildade sig. Medan Freud menade att mänskligt beteende styrs av medfödda drifter, betonade Rotter istället att personlighet och beteende är en produkt av individens kontinuerliga interaktion med sin omgivning.
Rotter presenterade sin teori på 1950-talet, bland annat i verket Social Learning and Clinical Psychology (1954), och den kom att få stort inflytande både inom personlighetspsykologin och inom klinisk praktik.
Inom den sociala inlärningsteorin definieras miljön som de yttre stimuli som individen uppfattar och reagerar på. Individen ses som en sammansättning av inlärning och livserfarenheter. Personligheten betraktas därför inte som något fast och oföränderligt, utan som ett spektrum av möjliga handlingar som aktiveras beroende på den yttre situationen.
Rotters teori bygger på fyra huvudelement: beteendepotential, förstärkningsvärde, förväntan samt den psykologiska situationen.
Beteendepotential är ett mått på sannolikheten att en individ väljer ett visst beteende som svar på specifika stimuli. I varje situation finns ett antal möjliga beteenden, och det beteende som väljs är det med högst beteendepotential. Ingen personlighet är permanent låst, men ju fler livserfarenheter som har förstärkt ett visst sätt att tänka och handla, desto större är sannolikheten att individen fattar beslut utifrån det mönstret.
Förstärkningsvärde är en bedömning av hur positivt utfallet av en situation är. Ju mer positiv effekt ett utfall har för individen, desto högre är dess förstärkningsvärde. Det lägsta förstärkningsvärde som fortfarande räknas som ett positivt resultat kallas det "minimala målet". Att nå upp till denna nivå eller högre uppfattas som framgång, medan allt under nivån upplevs som misslyckande.
Förväntan är den upplevda sannolikheten att en viss handling faktiskt leder till önskat resultat. Förväntan och förstärkningsvärde samverkar för att avgöra beteendepotentialen hos alla valmöjligheter i en situation. En handling med högt förstärkningsvärde (ett positivt resultat) och hög förväntan (stor sannolikhet att resultatet uppnås) har störst chans att få hög beteendepotential – och blir därmed den handling som väljs.
Rotter sammanfattade sambandet i en enkel formel: BP = f(E + RV). Formeln anger att beteendepotentialen (BP) är en funktion av förväntan (E) plus förstärkningsvärde (RV). Detta ska dock inte tolkas som en exakt matematisk beräkning. Både förväntan och förstärkningsvärde är subjektiva storlekar som grundas på individens unika livserfarenheter och som inte nödvändigtvis motsvarar objektiva realiteter. Rotter kallade denna inre subjektivitet individens "psykologiska situation" och ansåg att den är helt avgörande för vilket beteende som väljs.
Det mest långtgående inflytandet av Rotters sociala inlärningsteori finns inte främst i psykologundervisningen, utan i den kliniska praktiken. Mot den freudianska uppfattningen att beteende styrs av instinkter ställde Rotter tesen att allt beteende är inlärt. Han förespråkade därför en behandlingsform som bygger på lärandeupplevelser och på en relation mellan terapeut och klient som liknar den mellan lärare och elev. Denna metodik ligger till grund för dagens kognitiva beteendeterapi (KBT), som idag är en av de mest använda och evidensbaserade behandlingsformerna inom psykologin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online