ADHD (attention deficit/hyperactivity disorder) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innebär att en person har svårt att koncentrera sig eller behålla fokus under längre perioder. Tillståndet kännetecknas ofta av rastlöshet, impulsivitet, överdriven motorisk aktivitet och ett markant energiöverskott. Barn som får diagnosen ADHD uppvisar vanligtvis en betydligt kortare koncentrationsförmåga än andra barn i samma åldersgrupp.
Människor med ADHD uppvisar ofta egenskaper som hög energinivå, impulsivitet, spontanitet och svårigheter med uppmärksamheten. Dessa drag brukar visa sig i minst två olika miljöer, till exempel både i skolan och hemma. För att tillståndet ska kunna klassificeras som ADHD krävs dessutom att symtomen orsakar konkreta problem i vardagen på grund av den nedsatta förmågan att koncentrera sig.
ADHD verkar ofta gå i arv inom familjer, eftersom genetiska faktorer spelar en viktig roll. Många barn med ADHD har föräldrar som själva haft hyperaktivitetssyndrom, eller föräldrar som lidit av alkoholberoende eller beteendestörningar. Även miljöfaktorer under graviditet och tidig barndom kan bidra till utvecklingen av tillståndet.
Barn diagnostiseras sällan med ADHD innan de når skolåldern. Det beror på att det är svårt att bedöma små barns koncentrationsförmåga utanför miljöer där de förväntas sitta stilla och fokusera, som i klassrummet. Upp till 5 procent av alla grundskoleelever har någon form av ADHD, vilket ofta åtföljs av en samtidig inlärningssvårighet, exempelvis dyslexi.
En ADHD-diagnos ställs vanligtvis av psykiatriskt eller psykologiskt utbildad personal som kombinerar egna observationer av barnet med information om barnets bakgrund och utvecklingshistoria. Diagnosen baseras även på uppgifter från både föräldrar och lärare, eftersom symtomen kan se olika ut i olika sammanhang. Ibland genomförs dessutom psykologiska undersökningar som ett komplement till utredningen.
Det finns flera vanliga läkemedel mot ADHD, exempelvis Ritalin, Dexedrine och Cylert, vilka alla är centralstimulerande preparat som hjälper till att förbättra koncentrationsförmågan och minska impulsiviteten. Många behandlas också med beteendeterapi, ofta i kombination med medicinering. Terapisessionerna genomförs oftast tillsammans med både barnet och dess föräldrar, så att hela familjen får verktyg att hantera vardagen. Med rätt stöd och anpassad behandling kan personer med ADHD utvecklas väl både i skolan och senare i livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online