Borderline personlighetssyndrom (BPD) är en psykisk störning som allvarligt påverkar en persons förmåga att relationera till människorna runt omkring henne. Sjukdomen kännetecknas av en kraftigt förvrängd självbild, svårigheter att reglera känslor och en djup känsla av låg självkänsla. Ungefär 2 procent av den vuxna befolkningen får diagnosen BPD, men eftersom suicidförsök och annat destruktivt beteende är utbrett står personer med borderline för över 20 procent av alla patienter som vårdas på sjukhus av psykiatriska skäl. Diagnosen ställs oftare hos kvinnor än hos män, och den vanligaste behandlingsformen är psykoterapi.
De mest framträdande symptomen vid BPD är episoder av extrem ilska, impulsivitet, substansmissbruk eller självskadebeteende som ofta bara varar några timmar. Dessa häftiga känsloreaktioner kan yttra sig i ökad sexuell aktivitet eller promiskuitet, svältperioder eller hetsätning, bristande självvärde samt en känsla av att vara vilse, uttråkad eller fast i en identitetskris. Resultatet av detta emotionella kaos blir ofta allvarligt störda familjerelationer, svårigheter att behålla ett jobb och oförmåga att upprätthålla en romantisk relation. Ironiskt nog förvärras episoderna ofta av just känslor av avvisning, utanförskap eller rädsla för att överges av närstående.
Tidigt liknade man tillståndet vid schizofreni, och många ansåg att det var ett förstadium till schizofreni eller en lindrigare variant av samma sjukdom. En av de första som identifierade BPD var den amerikanske psykiatern I. C. Rosse, som år 1890 beskrev ett mentalt tillstånd han kallade "borderline insanity", där patienten drabbades av våldsamma utbrott av ilska, depression och ångest i snabb följd under en och samma dag. Under första halvan av 1900-talet användes termen "borderline" brett för att beskriva liknande symptom, med hänvisning till att patienten befann sig på gränsen mellan neuros och psykos. Det var dock inte förrän 1980 som standardiserade diagnostiska kriterier fastställdes och störningen officiellt fick sitt namn och togs med i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM).
Orsaken till BPD är inte helt klarlagd. Inom den psykologiska forskningsvärlden finns dock teorier om att hormonella nivåer, genetiska faktorer och sexuella övergrepp kan bidra till utvecklingen av störningen. Ett stöd för dessa antaganden är att kvinnliga patienter ofta upplever borderlineepisoder under den hormonpåverkade perioden strax före mens. Dessutom uppger mellan 40 och 70 procent av alla borderlinepatienter att de utsatts för sexuella övergrepp före 13 års ålder, oftast av någon utanför den närmaste familjen. Det har också föreslagits att barn till en förälder med borderline, särskilt en mamma med diagnosen, löper större risk att själva utveckla tillståndet än personer utan sådan familjebakgrund. Psykologerna är dock osäkra på om detta beror på en ärftlig genetisk faktor eller på att föräldrar med borderline har svårt att bygga en sund anknytning till sina barn. När det senare inträffar utsätts barnen för risk att utveckla liknande komplex av mindervärde och värdelöshet som sina föräldrar.
Hörnstenen i all behandling av BPD är psykoterapi. Patienter har nytta av individuella samtal med terapeuter liksom av gruppterapi. I båda terapiformerna försöker man utforska de underliggande känslorna bakom det störande och destruktiva beteendet samt identifiera strategier som kan stärka impulskontrollen. Det finns ingen medicin som behandlar alla aspekter av BPD, men vissa psykiatriker kan förskriva läkemedel riktade mot specifika symptom, exempelvis antidepressiva medel eller ångestdämpande läkemedel. Patienter som uppvisar självskadebeteende kan ibland genomgå terapi på en heldygnsvårdsinrättning där de kan övervakas kontinuerligt. Med fortsatt behandling har borderlinepatienter goda möjligheter att bemästra sin störning och leva ett normalt liv.
Statistiskt sett löper personer med borderline större risk än andra att som vuxna utsättas för våld i nära relationer eller sexuella övergrepp. Det beror på en kombination av faktorer, bland annat en benägenhet till hänsynslöst beteende och farlig promiskuitet, tillsammans med ett starkt behov av bekräftelse och en djup rädsla för att bli övergiven. Det okontrollerade beteendet innebär också en ökad risk för att drabbas av hiv/aids och andra sexuellt överförbara infektioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online