Så identifierar du Stockholmssyndromet – 8 vanliga tecken

Stockholmssyndromet är en av de mest skrämmande psykologiska reaktioner som offer kan utveckla efter att ha hållits fångna under en längre tid. Fenomenet har observerats i situationer så olika som barnkidnappningar och krigsfångenskap, och det finns ingen allmänt accepterad definition av tillståndet. Det finns dock ett antal gemensamma symtom som återkommer oavsett situation.

Så känner du igen Stockholmssyndromet

1. Undersök om offret har knutit an till sin gisslantagare

I många fall utvecklar ett offer för Stockholmssyndromet ett samberoende med sin fångvaktare och upplever relationen mer som en vänskap än som ett förhållande mellan förövare och offer.

2. Leta efter tecken på ångest när offret gör något som fångvaktaren inte godkänner

Vissa offer vågar exempelvis inte gå på toaletten utan att fråga om lov, eftersom de är rädda att deras kidnappare ska bli arga. Det handlar inte om rädsla för bestraffning, utan om rädsla för att besvikna sina förövare.

3. Observera offret i samtal med vänner och familj

Verkar hen känna sig malplacerad och ängslig när fångvaktaren inte finns i närheten? Stockholmssyndromet skapar en känsla av värdelöshet när offret är åtskilt från sin fångvaktare, eftersom hen har lärt sig att bero på den andra personen för bekräftelse och validering.

4. Fråga om tiden hos fångvaktaren

Lagade hen mat åt dem båda? Bryggde hen kaffe på morgonen till sin fångvaktare? Ett annat tydligt symtom på Stockholmssyndromet är tvånget att ta hand om sin förövare. Relationen kan nästan liknas vid en förälder–barn-relation, där offret hamnar i föräldrarollen.

5. Ta reda på om offret motsatte sig sin räddning

Bad hen om att få stanna kvar hos sin fångvaktare, eller följde hen frivilligt med polisen? De flesta offer för Stockholmssyndromet är skräckslagna inför förändring och ovilliga att lämna sina kidnappare, trots möjligheten att återvända till sitt normala liv.

6. Se efter tecken på identifiering med förövaren

Offer försvarar ofta sina fångvaktare inför polisen och till och med inför vänner och familj, och förklarar att de förstår varför förövarna gjorde som de gjorde.

7. Leta efter tecken på tacksamhet mot kidnapparen

Offer för Stockholmssyndromet börjar se varje liten vänlighet som en stor gest och kan till och med tro att lov att överleva är mer än de förtjänar.

8. Bedöm om offret riskerar att återvända till sin fångvaktare

Om hen får chansen – skulle hen då överge livet hen blivit räddad till och återvända till det som nu känns som hemma?

När bör man söka hjälp?

Om du misstänker att någon i din närhet har utvecklat Stockholmssyndromet är det viktigt att söka professionell hjälp. En legitimerad psykolog eller psykiater kan göra en korrekt bedömning och erbjuda rätt behandling. Tvinga aldrig offret att konfrontera sina känslor – tålamod, trygghet och stöd från omgivningen är avgörande för återhämtningen.