Barn som diagnostiserats med ADD/ADHD eller andra relaterade neuropsykiatriska tillstånd kan i själva verket lida av posttraumatisk stress. Symtomen – övervakenhet, sömnsvårigheter, risktagande beteenden och koncentrationssvårigheter – liknar nämligen dem vid ADD/ADHD. Det är därför inte förvånande att dessa barn ofta får fel diagnos.
Det är viktigt att noggrant utvärdera barnet, dess bakgrund och livserfarenheter innan man avgör om barnet har ADD/ADHD eller om det reagerar på en traumatisk upplevelse. Här är sex steg som hjälper dig att skilja mellan tillstånden.
Nästan vilken händelse som helst kan vara betydelsefull för ett barn, även sådana som vuxna inte själva uppfattar som traumatiska. Dödsfall i familjen eller förlusten av ett älskat husdjur kan utlösa traumareaktioner hos små barn. På samma sätt kan en brand, en mobbare i skolan eller en främling vid busshållplatsen väcka känslor av rädsla och oro som upptar barnets tankar och gör det svårt att fungera normalt i vardagen.
En viktig fråga att ställa är: "Vad är det värsta som någonsin har hänt dig?" Ett barn som omedelbart kan ge ett svar och som reagerar med starka känslor på frågan kan ha att göra med stressrelaterad trauma. Barn som blir mycket upprörda när de tänker på eller talar om sin upplevelse kan må bättre om du efteråt ber dem berätta om det bästa som hänt dem.
När du samtalar med barnet, fråga hur ofta hen tänker på "det värsta som hände". Ett barn som svarar "varje dag" eller "hela tiden" upplever sannolikt posttraumatisk stress. Hen kan ha svårt att släppa taget om det inträffade och få det ur sitt sinne.
En användbar fråga är: "Ser du bilder eller hör du ljud i ditt huvud när du tänker på vad som hände?" Eftersom traumatiska händelser lagras i sinnena upplever barn ofta påträngande minnesbilder kopplade till händelsen – visuella intryck, ljud, lukter och andra sinnesupplevelser. Dessa reaktioner kan göra barnet övervaket och orsaka koncentrationssvårigheter både hemma och i skolan.
Traumareaktioner bygger alltid på rädsla. Barn som upplever traumareaktioner har generellt en högre grad av oro och ångest än barn med ADD/ADHD. Be barnet visa med händerna hur stor oron är, eller låt hen rita en bild som visar orons storlek. Det ger en tydlig bild av barnets inre upplevelse.
Om barnet upplevt en traumatisk händelse inom de senaste åtta veckorna betraktas reaktionerna som akuta. Barnet kan då behöva försäkringar om att det hen känner är normalt och att det blir bättre med tiden. Upplever barnet däremot traumareaktioner flera månader eller år efter händelsen handlar det om posttraumatisk stress. Detta barn har störst nytta av att remitteras till en psykolog eller kurator med erfarenhet av traumabearbetning.
Oavsett om misstanken pekar mot ADD/ADHD eller posttraumatisk stress bör en fullständig utredning alltid göras av legitimerad vårdpersonal, exempelvis inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). En korrekt diagnos är avgörande för att barnet ska få rätt stöd och behandling – medan ADHD ofta behandlas med anpassningar i skolan och ibland medicinering, kräver posttraumatisk stress traumafokuserad terapi. Att förväxla de två tillstånden kan leda till ineffektiv behandling och onödigt lidande för barnet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online