Att bli beviljad status som person med psykologiskt funktionshinder, antingen genom socialförsäkringen eller via ett universitet, kan ge ovärderligt stöd för de personer som verkligen behöver det. Att leva med psykisk ohälsa kan innebära allvarliga begränsningar i vad en individ klarar av att åstadkomma i vardagen och arbetslivet.
Genom socialförsäkringssystemet kan en person med psykologiskt funktionshinder få ekonomiskt stöd att leva på under perioder då hen inte förmår arbeta. Universitet och högskolor erbjuder ofta berörda studenter pedagogiskt stöd och anpassningar, exempelvis extra tid på tentamen eller hjälpmedel under studier.
Bedömningen av vem som kvalificerar sig bygger dock alltid på en noggrann utredning. Nedan följer de viktigaste delarna i processen.
Resultat från psykologiska tester som utförts av en legitimerad terapeut eller psykolog är ofta avgörande för bedömningen. Vanliga instrument är Minnesota Multiphasic Personality Inventory-Revised (MMPI-II) samt neuropsykologiska testbatterier, som exempelvis Halstead-Reitan.
Dessa tester är extremt svåra att fejka och ger en trovärdig och korrekt bild av de mentala eller psykologiska problem som individen lever med. Det gör dem till ett av de starkaste underlagen i hela utredningen.
En befintlig diagnos eller anteckningar från tidigare terapisessioner kan användas för att fastställa individens behörighet. Eftersom denna information är högst känslig och sekretessbelagd måste individen oftast själv kontakta sin terapeut och ge skriftligt tillstånd till att journalerna överförs till den aktuella myndigheten eller instansen.
En diagnos enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) hjälper dessutom dem som utvärderar ärendet att förstå vilken typ av nedsättning det rör sig om – till exempel ångest, uppmärksamhetsproblem eller humörstörningar.
Det kan också vara nödvändigt att samla in relevant medicinsk dokumentation och sjukdomshistoria, alternativt att individen remitteras till läkare för undersökning. Tidigare hälsoproblem och sjukhusvistelser, både medicinska och psykiatriska, kan ge viktig information – till exempel om individens vikt tyder på anorexia nervosa, eller om hen tidigare vårdats för självskadebeteende.
Även en förteckning över aktuella mediciner ger värdefull insikt. Vissa biverkningar kan nämligen påverka psyket, vilket innebär att problemen i realiteten kan bero på en behandlingsbar medicinsk orsak som går att lösa genom att justera medicineringen.
Ett samtal med en kvalificerad terapeut eller utredare från den instans du söker stöd hos krävs i regel. Detta kan inkludera en mentalstatusundersökning, som bedömer ditt uppträdande, minne, perception, tankeförmåga och din sjukdomshistoria.
Syftet är att fastställa svårighetsgraden av funktionshindret samt hur länge det beräknas påverka dig. Du kan bland annat få frågor om hur dina symtom begränsar dig i vardagliga funktioner och hur länge de har påverkat dig historiskt. Ju tydligare och mer konkret du kan beskriva detta, desto bättre underlag får utredaren att arbeta med.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online