Att arbeta i en gruppbostad med barn kan vara en utmanande men mycket givande upplevelse. Genom att lära dig vilka verktyg och metoder som hjälper barn att följa regler och lyckas skapar du en miljö präglad av tillväxt – både för barnen och för personalen.
I en gruppbostad bor oftast en specifik målgrupp. Ordet "beteende" syftar vanligtvis på barn med psykisk ohälsa som yttrar sig i beteendet, men vissa gruppbostäder tar även emot barn med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar.
När du börjar arbeta i en gruppbostad ska du ta reda på vilken målgrupp verksamheten betjänar och läsa på så mycket som möjligt. Boken Working with Aggressive Youth: A Sourcebook for Childcare Providers är en användbar resurs. Den ges ut av Boys Town Press och erbjuder konkreta verktyg och arbetssätt för arbete med aggressiva barn.
Välj eller designa ett system som passar målgruppen i gruppbostaden bäst. Den psykoedukativa behandlingsmodellen (PEM) utvecklades av Boys Town. Systemet bygger på mål med varierande svårighetsgrad för att hjälpa barn lära sig viktiga sociala och anpassningsbara färdigheter.
Att införa ett beteendemodifikationssystem kan vara svårt, särskilt om du bygger ditt eget. Se till att det är enkelt och har realistiska, konkreta mål som barnen kan nå. Ett exempel är ett system med olika nivåer som avgör vilka privilegier ett barn har i programmet. Håll antalet nivåer lågt – upp till fem nivåer är idealiskt eftersom det gör att barnen kan röra sig uppåt och nedåt i systemet och uppleva framgång.
Konsekvenser är minst lika viktiga när du utvecklar eller använder ett färdigt beteendesystem. Att bestämma lämpliga konsekvenser kan vara knepigt, särskilt eftersom alla konsekvenser inte är likvärdiga. Oavsett vilken konsekvens det handlar om måste den vara proportionerlig och ges omedelbart. Vänta inte en vecka med att meddela en konsekvens – då är risken stor att barnet inte kopplar den till det negativa beteendet.
Se till att alla anställda får utbildning i beteendemodifikationssystemet. Kontrollera också att barnen som bor i boendet förstår vad systemet kräver av dem. När detta är klart kan du införa systemet.
Om du har utformat systemet själv bör du ta fram några exemplar av en manual: en för personalen och en för de boende. Spara även en elektronisk kopia så att den är lätt att uppdatera – det kan hända att vissa privilegier inte längre är aktuella och att handboken behöver revideras.
Att arbeta med barn i kris skiljer sig kraftigt från det vardagliga arbetet. En tydlig ansats och ett fast protokoll att följa säkerställer konsekvens och rättvisa. Om din arbetsplats saknar protokoll finns flera saker att överväga: barnens ålder i boendet, om verksamheten bedrivs utan fysiska ingripanden (det vill säga utan terapeutiska fixeringar), om polisen ska kontaktas vid kriser samt vilka rutiner som gäller för att skydda de övriga barnen i hemmet.
Ta fram eller undersök en krisplan att följa tillsammans med de boende. Ett system som PEM innehåller även en krisplan som är utformad för att deeskalera barn. Det finns andra krismodeller också – Cornell University har utvecklat Therapeutic Crisis Intervention (TCI), som ger en steg-för-steg-metod att använda när barn blir aggressiva för att förebygga att krisen eskalerar.
Både TCI och PEM innehåller praktiska moment, men dessa behöver inte användas för att lyckas arbeta med aggressiva barn.
Om du väljer att använda – eller redan använder – ett program utan fysiska ingripanden måste du ha ett specifikt protokoll som följs när polis behövs.
Se till att de boende förstår att polisen kan och kommer att larmas om situationen går ur kontroll. Ha telefonnummer lättillgängliga ifall de behövs.
Sätt upp regler, konsekvenser och protokoll i hela byggnaden. Detta är avgörande för att barnen ska lyckas. Det är orealistiskt att förvänta sig att de minns allt, så använd posters som påminner barnen om regler och förväntningar.
Använd en whiteboard för att hålla koll på nivåerna för alla i huset. Då syns nivåerna tydligt och det råder ingen tvekan om att någon boende försöker lura sig till privilegier på en högre nivå.
Håll regelbundna husmöten. Det är en möjlighet för både de boende och personalen att ta upp relevanta frågor i huset. Om några särskilda barn har det svårt kan huset samla sig som helhet för att komma på strategier för att hjälpa dem.
Husmöten är också ett utmärkt tillfälle att presentera nivåförändringar. På så sätt vet barnen exakt vilken dag och tidpunkt de kan förvänta sig att få höra sin nya nivå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online