
Personer med Downs syndrom har ibland svårigheter med kommunikation och att få sina behov tillgodosedda. I kombination med eventuell nedsatt impulskontroll kan detta leda till frustration och i vissa fall aggressivt beteende. Genom att erbjuda alternativa beteenden och bättre kommunikationsvägar kan problemet lindras – till nytta för alla inblandade.
Aggressivt beteende definieras som alla handlingar som utförs med avsikt att skada en annan person. Vanliga exempel är slag, bitning eller klöjande. Hos personer med Downs syndrom uppstår sådana beteenden sällan utan orsak – de är oftast ett uttryck för ett obesvarat behov eller en olöst frustration.
Alla beteenden fyller en funktion, och dessa funktioner kan vanligtvis sorteras in i tre huvudkategorier:
Nyckeln till att hantera aggressivt beteende är att identifiera vilken funktion det fyller. När orsaken är klar kan ett lämpligt ersättningsbeteende introduceras. Om exempelvis ett barn med Downs syndrom slår till någon när hen känner sig överväldigad, kan barnet istället lära sig ett sätt att be om en paus innan situationen eskalerar. På så vis får barnet samma resultat – att komma bort från den stressande situationen – men på ett acceptabelt sätt.
Att ge personer med Downs syndrom verktyg för att kommunicera och möjlighet till kontroll i sitt vardagsliv kan avsevärt minska aggressivt beteende. När behov kan uttryckas och tillgodoses på ett konstruktivt sätt minskar frustrationen. Hjälpmedel som bildkort, tecken som stöd eller enkla valmöjligheter underlättar ofta kommunikationen avsevärt.
Det är avgörande att utesluta medicinska orsaker när oförklarlig aggression uppstår. Smärta eller obehag kan vara svårt för en person med Downs syndrom att uttrycka verbalt, och besvär som tandvärk, öroninflammation eller magproblem kan därför ligga bakom plötsliga beteendeförändringar. Kontakta alltid vårdpersonal om beteendet förändras snabbt eller verkar sakna förklaring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online