Psykologen Albert Banduras socialkognitiva teori beskriver ett dynamiskt samband mellan en individs personlighet, miljö och beteende. Detta samband kallas reciprok determinism och innebär att människor både är produkter av sin miljö och medskapare av densamma. Teorin hävdar dessutom att människor i första hand lär sig genom att observera andras beteende och utveckla förväntningar om konsekvenserna av detta beteende. Genom självreglering och självkontroll kan de även förändra sitt beteende med hjälp av self-efficacy – tron på den egna förmågan.
Den socialkognitiva teorin betonar individens dynamiska sammansättning och hävdar inte att människor antingen är helt självständiga rationella subjekt, helt styrs av personliga faktorer eller enbart är produkter av sin uppfostran eller miljö. Istället skapar teorin en rimlig mittenväg genom att fokusera på samspellet mellan dessa faktorer.
Begrepp som self-efficacy, observerande lärande och reciprok determinism är lätta att omsätta i praktiken. Om en person exempelvis vägleder andra gällande antisociala beteendemönster ger begreppet self-efficacy dem ett konkret verktyg att reflektera över sig själva och självreglera de negativa aspekterna av sitt beteende.
Eftersom den socialkognitiva teorin betonar observationens och miljöns roll för inlärt beteende möjliggör den tvärkulturella analyser. Teorin gör inga moraliska värderingar utan försöker istället förstå hur vissa moraliska koder, beteenden och värderingar lärs in. Den erbjuder därmed ett ramverk för att förstå varför vissa beteenden kan betraktas som mer accepterade i vissa situationer eller kulturer än i andra.
Den socialkognitiva teorin har betydelse för områden inom både samhällsvetenskap och psykisk hälsa. Den kan tillämpas inom akademiska discipliner som antropologi, sociologi och psykologi. Teorin ger dessutom värdefulla insikter för yrkesverksamma inom klinisk psykologi, socialt arbete och arbetsterapi.
Den socialkognitiva teorin växte fram ur den sociala inlärningsteorin år 1962, som i hög grad byggde på behavioristiska modeller om positiv och negativ förstärkning för att förklara inlärningsmönster. Sedan dess har teorin kontinuerligt utvecklats i takt med ny forskning och nya experiment, och den har kopplats samman med flera framstående teoretiker, däribland Walter Mischel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online