Bipolär sjukdom är ett kroniskt psykiatriskt tillstånd som får drabbade att pendla mellan extrema höjder av mani och djupa dalar av depression. Sjukdomen har funnits hos mänskligheten i tusentals år, men dess historia som medicinskt begrepp är förvånansvärt ung. Här tar vi oss igenom tidslinjen – från antikens Grekland till dagens forskning.
Sjukdomen har en tydlig genetisk komponent, men påverkas även av miljöfaktorer. Uppskattningsvis uppvisar 4 till 6 procent av befolkningen symtom i någon form, medan ungefär 1 procent lever med ett fullt utvecklat sjukdomstillstånd.
Flera historiska personer uppvisade symtom som idag förknippas med bipolär sjukdom. Bland dem finns Abraham Lincoln, Winston Churchill, Leo Tolstoj och Virginia Woolf. Även Isaac Newton, Charles Dickens och Ludwig van Beethoven beskrevs ha lidit av kraftiga humörsvängningar, även om deras tillstånd inte nödvändigtvis motsvarar en bipolär diagnos.
Sjukdomens spår går över 2 000 år tillbaka i tiden, till antikens Grekland. Läkaren Aretaios från Kappadokien i nuvarande Turkiet var bland de första att beskriva symtom som vi idag förknippar med bipolär sjukdom – mani och melankoli. År 1615 gjorde den engelske lärde Robert Burton det första framgångsrika försöket att systematiskt studera och förstå depression.
Under 1800-talet upptäckte den franske psykiatern Jean-Pierre Falret skillnaden mellan maniska höjder och depressiva dalar – och beskrev hur dessa kunde följa på varandra i cykler. Hans pionjärarbete lade grunden för att forskare och kliniker senare skulle börja använda termen "bipolär sjukdom" som ett eget diagnostiskt begrepp.
År 1952 publicerades en banbrytande artikel i tidskriften The Journal of Nervous and Mental Disease som visade på ett samband mellan bipolär sjukdom och gener. Under 1980-talet intensifierades forskningen ytterligare, med studier som syftade till att kartlägga skillnaderna mellan hur sjukdomen yttrar sig hos barn jämfört med vuxna.
Idag vet vi betydligt mer om bipolär sjukdom än för bara några decennier sedan. Behandlingar som stämningsstabiliserande läkemedel, exempelvis litium, i kombination med terapi gör det möjligt för många drabbade att leva ett gott liv trots diagnosen. Forskningen fortsätter dock, eftersom mycket återstår att förstå om sjukdomens mekanismer och de mest effektiva behandlingsformerna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online