De flesta vet inte att bipolär sjukdom delas upp i två huvudtyper: typ I och typ II. De båda formerna skiljer sig åt på ett viktigt sätt. Personer med bipolär sjukdom typ II upplever aldrig full mani. Istället drabbas de av svåra depressiva episoder som varvas med perioder av hypomani – en lindrigare form av förhöjd stämning.
Hypomana episoder är perioder av förhöjd eller irriterad sinnesstämning. En person mitt i en hypoman episod kan verka ovanligt pratsam, exalterad, energisk och driven, ibland nästan som om hen är ur kontroll. Till skillnad från mani är dock hypomani en mildare tillståndsform: episoden leder inte till sjukhusvård och åtföljs inte av psykotiska symtom som vanföreställningar eller hallucinationer.
Svåra depressiva episoder är perioder av djup nedstämdhet. En person mitt i en depressiv episod kan känna stark skuldkänsla, hopplöshet eller värdelöshet. Det är också vanligt med viktändringar samt en upplevelse av att antingen vara "uppspelt" och rastlös eller tvärtom "långsam" och orkeslös.
De flesta hypomana episoder föregår eller följer direkt efter en depressiv episod. Tiden mellan stämningsperioderna tenderar dessutom att minska med stigande ålder. Trots sjukdomen fungerar de flesta personer med bipolär sjukdom typ II relativt bra i vardagen mellan episoder.
Bipolär sjukdom typ II behandlas oftast med en kombination av stämningsstabiliserande läkemedel, antidepressiva läkemedel och psykoterapi. Behandlingsplanen anpassas individuellt utifrån patientens symtombild och behov.
Enligt den amerikanska forskningsmyndigheten National Institute of Mental Health (NIMH) genomför tio till femton procent av alla personer med bipolär sjukdom typ II ett suicidförsök. Sjukdomen är också förknippad med nedsatt social och arbetsrelaterad funktionsförmåga. Därför är korrekt diagnos och tidig behandling helt avgörande för prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online