Hur känns det att leva med bipolär sjukdom?

Bipolär sjukdom, tidigare kallad manisk depression, är en psykisk sjukdom som kännetecknas av kraftiga humörsvängningar mellan depression och mani. Människor som lever med bipolär sjukdom upplever ofta att de saknar kontroll över sin personlighet och sina känslor – både när de står på medicinering och när de inte gör det.

Att uppleva ett helt år med sjukdomen

För att få diagnosen bipolär sjukdom krävs att personen har haft minst ett maniskt skov och minst en depressiv episod inom loppet av 365 dagar. Det innebär att många bara känner sig "normala" under kortare perioder varje år, vilket kan göra vardagen svår att planera.

Att uppleva cyklerna

Perioderna av lugn och ostörd mental funktion fungerar ofta som en övergångsfas mellan de två ytterligheterna. En person som kommer ut ur en depressiv episod kan må relativt bra i några veckor innan hen gradvis glider in i en manisk fas – och tvärtom. Dessa växlingar kan ske långsamt men också mycket snabbt, beroende på sjukdomens form.

Att uppleva mani

Mani är ett psykotiskt tillstånd där personen upplever extrem eufori, ett onaturligt högt stämningsläge och i vissa fall tappar kontakten med verkligheten. Under obehandlade maniska skov kan patienter känna sig oslagbara, överdrivet självsäkra och storhetsvanskapliga, medan tankarna rusar och kreativa idéer strömmar till utan kontroll. Sömnbehovet minskar ofta drastiskt, vilket ytterligare driver på tillståndet.

Att uppleva depression

I en obehandlad depressiv episod kan personen känna djup hopplöshet, sorg eller en obegriplig ilska och irritabilitet. Kroppsligt visar sig tillståndet ofta genom starkt begär efter kolhydrater och socker, samt en ihållande trötthet som kan leda till att personen sover mer än 18 timmar per dygn. Intresset för aktiviteter och relationer kan i princip försvinna helt.

Att leva med medicinering

Läkemedel som litium eller antidepressiva läkemedel kan hjälpa till att stabilisera humöret och förebygga extrema svängningar. Många patienter berättar dock att livet med stämningsstabiliserare och antipsykotika kan kännas känslomässigt platt – som att betrakta världen genom en dimma. Att hitta rätt balans mellan effektfull behandling och god livskvalitet är därför en viktig del av vården, och regelbunden kontakt med behandlande läkare är avgörande.