I den femte upplagan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) kategoriseras psykiska sjukdomar med sifferkoder för att dokumentera deras svårighetsgrad. Av alla dessa diagnoser är endast sju klassificerade som SMI – "serious mental illnesses", alltså allvarliga psykiska sjukdomar: schizofreni, bipolär sjukdom, svår depression, tvångssyndrom (OCD), paniksyndrom, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och borderline personlighetssyndrom.
Eftersom bipolär sjukdom finns med bland dessa allvarliga psykiska sjukdomar kan man tro att det skulle vara mycket enkelt att bli beviljad Supplemental Security Income (SSI), särskilt om man har en lång historik av läkar- och terapeutbesök. Verkligheten är dock annorlunda: personer med allvarliga psykiska sjukdomar möter en rad hinder på vägen mot SSI-bidrag, och de flesta får inte igenom sin ansökan vid första försöket – särskilt inte utan juridisk hjälp.
Supplemental Security Income finansieras genom allmänna skatteintäkter, inte genom Social Security-förmåner. Det råder ett utbrett missförstånd att SSI-pengarna kommer direkt från enskilda Social Security-konton, men terapeuter och läkare kan bekräfta för sina patienter att SSI betalas ut från skattemedel och inte från avsatta Social Security-medel. Trots detta tror fortfarande en del av befolkningen felaktigt att en funktionsnedsättningsansökan påverkar deras framtida Social Security-förmåner.
SSI kan beviljas för fysiska, känslomässiga eller psykiska tillstånd. Även om bipolär sjukdom tillhör SMI-kategorin är det inte SSI:s intention att bevilja alla samma ersättning – eller att bevilja bidrag alls. Det är betydligt lättare att bevisa svårighetsgraden av ditt psykiska lidande genom väl dokumenterade journaler än att få ersättning enbart baserat på att diagnosen finns. De flesta förstanäsökningar avslås, vilket gör noggrann förberedelse ännu viktigare.
Även om du har lidit av psykisk ohälsa sedan barndomen och hela vuxenlivet, och kan uppvisa både läkar- och terapeutjournaler, är åldern en avgörande faktor i bedömningen. Ung ålder anses nämligen motsäga allvarlighetsgraden i tillståndet. En person kan befinna sig mitt i en svår psykisk kris vid 18 års ålder, men ungdomen leder ofta till att handläggaren ifrågasätter den övergripande hälsan och tonar ner den psykiska sjukdomens betydelse.
I SSI-ansökan ska du redovisa dina anställningar under de senaste 15 åren. Femton år verkar vara ungefär den tid en sökande behöver ha arbetat för att kvalificera sig; myndigheten föredrar att bevilja kompletterande inkomst till personer som varit etablerade i arbetslivet och "gjort sin tid" som yrkesverksamma. Är du ung och bara har arbetat i sju till tio år kan detta alltså försvaga din ansökan.
Att anlita en advokat ökar sannolikt dina chanser avsevärt. Advokaten agerar som ditt ombud genom att granska dina journaler och din sjukdomshistoria samt tillämpa gällande delstatslagstiftning. Många advokater tar ingen arvode om de inte vinner målet åt dig; segrar du får advokaten i stället en procentandel av den efterbetalda ersättningen. När en domstol fastställt att du är arbetsoför börjar dina SSI-betalningar retroaktivt, från det datum då du först ansökte om funktionsnedsättning.
Samla in all information du kan om dig själv, eftersom du måste genomgå en intervjuprocess där din funktionsnedsättning bedöms. Familjemedlemmar, läkare, terapeuter och kollegor kan komma att behöva fylla i formulär om ditt beteende och din upplevda psykiska hälsa. Var väl förberedd på den första intervjun – och på dess resultat. Med gedigen dokumentation, realistiska förväntningar och rätt juridiskt stöd står du bäst rustad i processen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online