
Bipolär sjukdom har blivit en allt vanligare diagnos under de senaste decennierna, och vården av personer med bipolär sjukdom har utvecklats betydligt. Trots detta finns det idag ingen botande behandling för bipolär sjukdom – målet med vården är i stället att uppnå en långvarig stabilisering. Eftersom sjukdomen inte kan botas finns det ingen statistik som visar hur många patienter som har blivit helt friska. Däremot finns det tydliga data som visar att medicinsk behandling hjälper, att vissa läkemedel har god effekt och att suicidrisken kan minskas genom receptbelagda psykoaktiva läkemedel.
Det viktigaste att förstå om bipolär sjukdom – liksom många andra psykiska sjukdomar – är att det inte finns någon verklig bot. Det som terapeuter och rådgivare tvekar att kalla för "bot" är i själva verket "stabilisering". En stabilisering kan vara bestående, men den kan också brytas av återfall i sjukdomen.
En bot skulle stoppa sjukdomen fullständigt och förhindra att den någonsin kommer tillbaka. En stabiliserad patient är däremot fortsatt en sjuk människa som i praktiken lever ett dag i taget. Att uppnå stabilisering kräver ofta åratal av mödosamt arbete, regelbundna läkarbesök och löpande medicinering – och det finns ingen garanti för att den håller i sig.
Små saker kan få bipolär sjukdom att blossa upp igen, exempelvis stora livsförändringar, separationer, personliga misslyckanden och problem i familjerelationer. Medicinering utgör den avgörande delen av den initiala stabiliseringen och kombineras ofta med kognitiv terapi.
Bipolär sjukdom är en cykel av mani och depression. Det farligaste skedet är manin, även om depressionen kan vara intensiv. Det första läkarna försöker stabilisera är därför manin, på grund av de farliga och risktagande beteenden som följer med den. För att dämpa allvarliga mani- och psykotiska episoder används framför allt antipsykotiska läkemedel.
Terapeuten kan också välja att använda stämningsstabiliserande läkemedel för att förebygga kraftiga humörsvängningar. Därefter behandlas depressionen med medicin, och många vårdprogram kombinerar detta med kognitiv terapi i syfte att stabilisera patienten helt under en längre period.
Cirka 20–30 procent av de med bipolär sjukdom typ I och cirka 15 procent av de med typ II upplever ingen förbättring, och deras beteende förändras inte nämnvärt. För dessa personer används så kallad "skyddande" vård, till exempel frekventa terapeutbesök och eventuell beteendeterapeutisk rådgivning.
Mellan 10 och 15 procent av personer med bipolär sjukdom typ I begår självmord, men den högsta suicidfrekvensen ses faktiskt hos personer med bipolär sjukdom typ II. Även om sjukdomen inte kan botas utan endast behandlas underhållsvis, kan man säga att ett område faktiskt "botas": dödligheten bland bipolära patienter.
De som har tillgång till behandling har högre överlevnad än de som saknar den. Eftersom personer med bipolär sjukdom har en högre suicidnivå än befolkningen i övrigt kan man säga att behandlingen "botar" suicidtankarna och dragen mot döden hos patienterna. Behandlingen kan dock bara stabilisera och lindra de svåra humörsvängningar som kännetecknar sjukdomen – och just det är vad som minskar suicid och förtida död.
Läkemedel hjälper också vid psykotiska genombrott. Vid psykos är tankeprocesserna antingen påskyndade eller fördröjda. Vanligtvis sker det snabba tänkandet i mani, medan det långsamma tänkandet förekommer i depression. Psykos innebär ett brott mot verkligheten och berör många aspekter av bipolär sjukdom, såsom storhetsvansinne, desorganiserat tänkande och tal samt oorganiserade eller farliga handlingar.
Enligt ScientificBlogging.com upplever 50 till 80 procent av alla med bipolär sjukdom hallucinationer och vanföreställningar. På denna punkt kan medicinen faktiskt beskrivas som en "bot" – om den fungerar tillräckligt bra och hjälper patienten tillbaka till ett normalt liv, inklusive familje- och parrelationer.
De medicinska framsteg som gjorts under de senaste decennierna är många. Få av dessa gäller dock psykisk ohälsa. Bipolär sjukdom klassificeras tillsammans med schizofreni och ett fåtal andra tillstånd som SMI – "serious mental illnesses", alltså allvarliga psykiska sjukdomar. Den psykiatriska världen har inte funnit några botemedel, men man har funnit läkemedel som hjälper till att dämpa sjukdomens utbrott hos bipolära patienter. Stabilisering är, åtminstone för närvarande, den enda verkliga "boten".
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online