Bipolär sjukdom klassificeras som en sinnesstörning där personen växlar mellan perioder av extrema höjder och djupa dalar. Ibland kan de maniska topparna utgöra en verklig fara för den drabbade själv eller för människor i omgivningen. Om mani lämnas obehandlad kan den leda till beteenden som ger patienten problem med lagen, vårdinläggning på sjukhus eller till och med livshotande situationer. Genom att förstå tecknen på mani hos en person med bipolär sjukdom är det möjligt att ingripa innan farliga handlingar hinner ske.
Bipolär sjukdom typ 1 klassificeras som en sinnesstörning enligt Diagnostic and Statistical Manual for Mental Disorders IV (DSM IV-TR), ett referensverk som psykiatrisk personal använder för att diagnostisera patienter. För att få diagnosen måste patienten ha genomgått minst en manisk episod som varat i minst en vecka. De flesta har dessutom upplevt minst en depressiv period. Vid bipolär sjukdom avbryts episoderna vanligtvis av minst två månader med ett jämnt och stabilt humör. Även om både mani och depression kan vara farliga för patienten kan manin också utgöra en risk för personer i patientens närhet.
Mani ger ofta tydliga fysiska symtom, särskilt när det gäller kommunikation. En person i maniskt tillstånd talar snabbt och hoppar mellan flera olika ämnen samtidigt. Personen kan verka rastlös, spänd och irriterad. Maniska patienter har ofta ett starkt behov av fysisk aktivitet, så det är inte ovanligt att de tränar två eller tre gånger per dag. De verkar dessutom inte ha något behov av sömn.
Under en manisk episod befinner sig patienten i ett till synes euforiskt tillstånd. Detta kan leda till hypersexualitet, alltså ett kraftigt ökat begär efter sexuella aktiviteter. Patienter tar sig ofta an flera projekt samtidigt med avsikt att slutföra alla – ett tydligt tecken på nedsatt omdöme. Personer med bipolär sjukdom i maniskt tillstånd är också mer mottagliga för substansmissbruk, särskilt amfetamin, för att förlänga den euforiska känslan. De kan även ägna sig åt allt mer riskfyllda aktiviteter, vilket i värsta fall kan leda till brottsliga handlingar och gripanden. Psykotiska symtom är också vanligt förekommande.
Hypomani är en form av mani som diagnostiseras hos patienter med bipolär sjukdom typ 2. Den liknar mani, men euforin och symtomen är inte lika extrema och är lättare att kontrollera. Vissa patienter uttrycker till och med en preferens för det hypomaniska tillståndet, eftersom de depressiva episoderna vid bipolär sjukdom typ 2 ofta är mer långvariga och kroniska.
Behandlingen av en patient i maniskt tillstånd består vanligtvis av en kombination av läkemedel och samtalsbehandling. Samtalsbehandlingen fokuserar ofta på att ge patienten strategier för att hantera sjukdomen och på att förebygga återfall. Ibland rekommenderas även familjeterapi, så att hela familjen lär sig hur vissa situationer och beteenden kan utlösa mani hos patienten och hur dessa kan undvikas. De läkemedel som ordineras vid maniska episoder är oftast antipsykotika och stämningsstabiliserande preparat, exempelvis litium.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online