Behandlingsplan för bipolär sjukdom – tre steg mot stabilitet

Att vårda någon med bipolär sjukdom kan vara lika krävande och utmattande för läkare och anhöriga som för den drabbade personen själv. Trots detta går det att ta fram en effektiv behandlingsplan som skapar stabilitet och förbättrar livskvaliteten avsevärt. Nyckeln ligger i tre grundläggande steg: att identifiera rätt fas, att sätta in rätt medicinering och att säkerställa regelbundet samtalsstöd.

Steg 1: Identifiera rätt fas

Innan behandlingen kan påbörjas är det avgörande att observera personens beteende eller inhämta information om hur hen fungerar i vardagen. Symtomen vid bipolär sjukdom varierar nämligen kraftigt beroende på vilken fas patienten befinner sig i, och varje fas kräver sitt eget behandlingsupplägg.

Tre vanliga faser

• Snabb cykling (rapid cycling): Patientens tankar går på högvarv och hen är starkt upprörd och rastlös.
• Mani: Den drabbade är överaktiver, onormalt social och har svårt att sova – ibland flera nätter i sträck.
• Depression: Efter en manisk period följer ofta ett sammanbrott, en djupt nedstämd period som kan kännas överväldigande.

Eftersom alla tre tillstånden vanligtvis behandlas separat av läkare är en noggrann fasbedömning grunden för hela den fortsatta vården.

Steg 2: Ordinera läkemedel

När läkaren fastställt vilken fas patienten befinner sig i ordinareras normalt ett stämningsstabiliserande läkemedel för att motverka de aktuella symtomen. I många fall räcker dock inte stämningsstabiliseraren ensam i det inledande skedet, särskilt inte hos en patient i manisk fas som inte kan vila. Då kompletteras behandlingen ofta med sömnmedicin, eftersom återhämtande sömn är en förutsättning för att den psykiska hälsan ska kunna börja återställas.

Steg 3: Regelbundet samtalsstöd

När patienten stabiliserats med medicinering under en tid kan obehagliga biverkningar uppstå, exempelvis viktökning eller håravfall. För anhöriga och nära vänner är det därför klokt att se till att den drabbade får kontinuerlig terapi eller annat samtalsstöd.

Det är nämligen helt vanligt att patienten, så snart hen börjar må bättre, trappar ner medicineringen på egen hand eller slutar ta den helt. En erfaren psykolog eller psykoterapeut kan komplettera läkemedelsbehandlingen med regelbundna sessioner där patienten får möjlighet att prata fritt om sina känslor och erfarenheter.

Ett ytterligare värde med samtalsstödet är att vårdpersonalen då kan följa upp effekterna av medicineringen och justera doserna efter behov. Även om bipolär sjukdom inte alltid kan botas visar forskningen att antalet episoder minskar dramatiskt efter flera års sammanhållen behandling – ett starkt skäl att aldrig ge upp processen.