Bipolär sjukdom, även kallad bipolär affektiv sjukdom eller manisk depression, kännetecknas av kraftiga växlingar mellan högt och lågt humör. Enligt statistik från det amerikanska National Institute of Mental Health har 5,7 miljoner vuxna amerikaner fått diagnosen bipolär sjukdom, och flera miljoner antas leva med sjukdomen utan att ha blivit diagnostiserade – eller så har de felaktigt fått en annan psykiatrisk diagnos. Symtomen debuterar oftast mellan slutet av tonåren och mitten av trettiotalet, men diagnosen kan ställas i alla åldrar. Sjukdomen har en genetisk koppling och är vanligare hos personer med nära anhöriga som drabbats av psykiatrisk ohälsa, men den kan också förekomma helt utan känd familjehistoria.
Med bipolär affektiv sjukdom avses en grupp stämningssjukdomar där patienten uppvisar extrema höjder, extrema dalar eller en kombination av mani och depression. Sjukdomen brukar delas in i flera former:
Vissa patienter upplever även blandade stadier, där maniska och depressiva symtom förekommer samtidigt. Att vara överpigg och upprymd samtidigt som man mår mycket dåligt innebär en ökad risk att agera på självmordstankar, vilket gör detta tillstånd särskilt allvarligt.
Mani kan variera från mild till extrem. Vid kraftiga maniska episoder kan patienten uppleva hallucinationer och vanföreställningar samt känna sig oslagbar. Andra vanliga symtom är rastlöshet, sömnlöshet, irritabilitet och hyperaktivitet.
De depressiva episoderna kan också variera i svårighetsgrad. Depression kan yttra sig som ständig trötthet och att ligga kvar i sängen i timmar. Andra tecken är förlorat intresse för aktiviteter man tidigare tyckte om, långvarig ledsamhet, koncentrationssvårigheter och känslor av värdelöshet. Ändrade mat- och sömnvanor samt återkommande tankar eller planer på självmord är allvarliga symtom som kräver snabb vårdinsats.
Människor med bipolär sjukdom har ofta andra samtidiga diagnoser. Många vänder sig till alkohol och droger för att hantera sjukdomens kraftiga symtom – substansmissbruk är den vanligaste samtidiga diagnosen. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), ångestsyndrom och adhd förekommer också tillsammans med bipolär sjukdom. Eftersom dessa tillstånd delar många liknande symtom är det ofta svårt att ställa rätt diagnos.
Det finns idag ingen bot mot bipolär sjukdom, men den går bra att hålla under kontroll med läkemedel och psykoterapi. Stämningsstabiliserande läkemedel, exempelvis litium, gabapentin (Neurontin) och valproat (Depakote), skrivs oftast ut först. Antipsykotiska läkemedel som risperidon (Risperdal), kvetiapin (Seroquel), olanzapin (Zyprexa) och aripiprazol (Abilify) används, liksom antidepressiva preparat som paroxetin (Paxil), fluoxetin (Prozac), sertralin (Zoloft) och bupropion (Wellbutrin). Patienter med kraftig sömnlöshet kan även få sömnmedel som stöd i behandlingen.
Psykoterapi är en effektiv del av vården vid bipolär sjukdom. Kognitiv beteendeterapi (KBT) och dialektisk beteendeterapi (DBT) är två välbeprövade samtalsbehandlingsformer. Elektrokonvulsiv terapi (ECT), tidigare kallad elbehandling, har också visat god effekt. Under behandlingen fästs elektroder mot patientens skalp och en elektrisk ström leds genom hjärnan, vilket utlöser ett kortvarigt anfall. ECT används främst vid svår depression och bipolär sjukdom när annan behandling inte räcker till.
Om du själv har återkommande tankar på död eller självmord, eller om du oroar dig för någon i din närhet, ska du omedelbart söka akut vård på närmaste akutmottagning. I Sverige kan du även ringa Självmordslinjen på 90101, som är öppen dygnet runt och bemannas av utbildade medarbetare. Att prata med någon kan göra stor skillnad – hjälp finns alltid att få.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online