Hur diagnostiseras bipolär sjukdom? Kriterier och utredning

Bipolär sjukdom är ett allvarligt men behandlingsbart psykiskt tillstånd som kännetecknas av kraftiga svängningar i stämning, energi och aktivitetsnivå. Att få rätt diagnos är avgörande för att kunna starta lämplig behandling, men vägen dit kräver en noggrann och systematisk utredning.

Diagnoskriterier för bipolär sjukdom

En diagnos av bipolär sjukdom ställs utifrån vissa fastställda kriterier. Följande måste vara uppfyllt:

• Mani eller hypomani: En period med upphöjt stämningsläge, ökad aktivitet och minskat sömnbehov som tydligt skiljer sig från personens normala sätt att fungera. Episoden ska pågå i minst en vecka – eller under vilken tid som helst om sjukhusvård krävs. Vid hypomani är symtomen likartade men lindrigare och varar oftast minst fyra dagar.
• Funktionsnedsättning: Symtomen orsakar betydande problem i sociala sammanhang eller i arbetslivet, eller gör att sjukhusvård behövs.
• Ingen annan orsak: Episoden får inte bero på användning av droger, mediciner eller ett annat medicinskt tillstånd, exempelvis en sköldkörtelrubbning.

Utöver dessa kriterier ska personen dessutom ha haft minst ett depressivt episod, alltså en period med nedstämdhet eller intresselöshet tillsammans med andra typiska symtom som trötthet, koncentrationssvårigheter och ändrad aptit eller sömn.

Vem ställer diagnosen?

Diagnosen bipolär sjukdom ställs alltid av en legitimerad vårdgivare inom psykiatrin, oftast en psykiater eller en psykolog. Utredningen är grundlig och kan bestå av flera delar:

• Kroppslig undersökning: För att utesluta fysiska sjukdomar som kan ge liknande symtom, exempelvis hormonrubbningar eller neurologiska tillstånd.
• Psykiatrisk bedömning: Ett strukturerat samtal där stämning, tankar, beteende och energinivå kartläggs över tid.
• Genomgång av sjukhistorien: Tidigare episoder, nuvarande livssituation samt familjehistorik av psykisk ohälsa, då arv spelar en viss roll vid bipolär sjukdom.

Många gånger används även stämningsdagböcker eller frågeformulär som stöd, där patienten dokumenterar humör, sömn och aktivitetsnivå under en längre period. Det hjälper vårdpersonalen att se mönster som annars kan vara svåra att upptäcka vid ett enskilt besök.

Varför diagnosen kan vara utmanande

Det är inte ovanligt att det tar lång tid innan en korrekt diagnos ställs. Bipolär sjukdom kan vara svår att skilja från andra psykiska tillstånd, särskilt depression, eftersom många personer först söker vård när de mår dåligt – inte när de befinner sig i ett uppsvällt skede. Tillståndet kan också likna ångestsyndrom, adhd eller missbruksproblem, vilket ytterligare kan fördröja utredningen.

Ju mer information som samlas in om personens stämningsväxlingar över tid, desto säkrare blir bedömningen. En tidig och korrekt diagnos möjliggör rätt behandling – ofta i form av stämningsstabiliserande läkemedel i kombination med samtalsterapi – vilket kan förbättra prognosen avsevärt.