Depression drabbar årligen omkring 13–14 miljoner människor. Trots detta söker mindre än en tredjedel av de drabbade professionell hjälp. Många som lider av depression ignorerar sina symtom, medan andra inte vågar ta kontakt på grund av den stigma som fortfarande omger psykisk ohälsa. Så snart depression visar sig är det avgörande att söka hjälp så snart som möjligt – oavsett om det gäller dig själv, en vän eller en närstående.
Depressionsbehandlingar kan delas in i två grundläggande kategorier. Den första kategorin syftar till att korrigera kemiska och biologiska obalanser som uppstår vid depression. Hit hör behandling med antidepressiva läkemedel, stämningsstabiliserande mediciner, elektrokonvulsiv terapi (ECT) samt psykokirurgi. Den andra kategorin fokuserar på de psykologiska aspekterna, ofta kallade samtalsterapier, exempelvis sessioner hos en terapeut eller familjerådgivare.
Många deprimerade personer lider av kemiska obalanser i hjärnan. Därför använder terapeuter ofta antidepressiva läkemedel för att hantera symtomen under tiden sjukdomen behandlas. Varje antidepressivum verkar på sitt eget sätt för att återställa hjärnans kemiska balans. Läkemedlen höjer nivåerna av signalsubstanser, s.k. neurotransmittorer, i nervsystemet.
Antidepressiva fungerar dock inte mirakulöst över en natt. Efter ungefär tre till fyra veckor märker många patienter en förbättring, även om vissa dagar är bättre än andra. Rätt medicin hittas sällan direkt utan kräver ofta prövning och justering. Om biverkningarna blir för besvärande byts läkemedlet ut tills ett lämpligt alternativ hittas. Under de första dagarna och veckorna av läkemedelsbehandlingen behöver patienten följas upp noggrant.
Utöver antidepressiva används ibland andra mediciner vid depression. Exempelvis kan bensodiazepiner, ett slags lugnande medel, förskrivas mot ångest som ofta följer med depressionen, och de hjälper också personen att sova. Vid bipolär sjukdom används ibland stämningsstabiliserare. Det finns även en teknik som kallas augmentering, där andra läkemedel kombineras med antidepressiva för att förstärka deras effekt.
När en deprimerad person utgör en fara för sig själv eller andra blir det nödvändigt att vårda hen på sjukhus tills full stabilitet uppnåtts, samtidigt som det ger tid för antidepressiva läkemedel att börja verka. Vanligtvis handlar det om en period på tre till fyra veckor.
Elektrokonvulsiv terapi (ECT), även känt som elbehandling, har använts i över ett halvt sekel men är fortfarande en av de mest kontroversiella behandlingarna. ECT används vanligtvis endast hos svårt deprimerade patienter där andra behandlingar inte haft effekt. Vid ECT appliceras elektriska impulser på patientens huvud för att framkalla ett noggrant kontrollerat anfall. Behandlingen utförs i full narkos, vilket innebär att patienten inte är medveten under anfallet, och muskelavslappnande medel ges för att dämpa ryckningar och förebygga skador. Vanligtvis ges mellan sex och tolv ECT-behandlingar två gånger per vecka. Patienter läggs ofta in på sjukhus under behandlingstiden, även om behandlingarna också kan ges polikliniskt.
Psykokirurgi innebär att depression behandlas genom kirurgiska ingrepp som skadar specifika hjärnvävnader. Metoden används mycket sällan och betraktas som en sista utväg vid akuta psykiatriska tillstånd.
Psykoterapi är den psykologiska behandlingen av depression. Utöver individuella samtal arbetar terapeuter ofta med grupper. Några av de många terapeutiska metoder som används vid depression inkluderar beteendeterapi, kognitiv beteendeterapi (KBT), kognitiv terapi, interpersonell terapi, familjeterapi samt rationell emotiv terapi.
Beteendeterapi, KBT och kognitiv terapi bygger alla på att förändra negativa tankemönster och beteenden. Dessa terapiformer fokuserar på hur tankar och beteenden bidrar till depressionen. De är typiskt korttidsbehandlingar som med enkla metoder riktar in sig på negativa tankemönster, så kallade kognitiva snedvridningar. De är mest effektiva för personer som är mottagliga för detta kognitiva angreppssätt.
Interpersonell terapi fokuserar på att förbättra patientens sociala relationer. Även denna terapi är korttidsinriktad och arbetar med kommunikationsförmåga, känslouttryck och assertivitet. Den kan ske både i grupp och genom enskilda sessioner. Familjeterapi handlar om depression som hänger samman med familjerelationer och roller inom familjen.
Rationell emotiv beteendeterapi (REBT) utgår från att människor strävar efter att leva och finna någon form av lycka, men att de antirrationella beteenden och föreställningar hindrar dem från sina mål. I REBT-arbetet bearbetar patienten sina negativa känslor kring varför tragiska händelser inträffat och lär sig sedan hur de ska kunna gå vidare med livet trots att händelserna stört deras planer. De hanterar alla de "borde" och "skulle ha" som plågar deras sinne.
Ofta undviker deprimerade personer att söka hjälp för att de känner någon som inte hjälpts av en viss typ av depressionsbehandling. Men precis som människor är olika är även depressionsbehandlingar olika. Med andra ord: det som inte fungerar för en person kan vara effektivt för en annan. Varje patient och varje fall är unikt.
Människor som har övervunnit en depressionsperiod känner sig ofta botade och tror att symtomen aldrig kommer tillbaka. Eftersom depression dock kan återkomma är det viktigt att söka hjälp igen när behovet uppstår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online