Vad betyder frågan 'Är jag galen?' egentligen?

När någon frågar "Är jag galen?" handlar det sällan om en bokstavlig fråga om sinnessjukdom. I stället uttrycker personen en känsla av tvivel, förvirring eller oro kring sina egna tankar, känslor eller beteende. Frågan är ofta ett rop på bekräftelse – ett sätt att söka trygghet i en stund av osäkerhet.

Varför känner man sig "galen"?

Det finns många anledningar till att någon kan känna så. Personen kan uppleva psykisk ohälsa, som ångest eller depression. Hen kan också gå igenom en svår livssituation, exempelvis en skilsmässa, en arbetslöshet eller en förlust. Ibland räcker det helt enkelt med vardagens stress och krav för att man ska känna sig överväldigad och tappa fotfästet.

Vad än orsaken är är det viktigt att ta frågan på allvar. Den som ställer den kan vara i behov av hjälp och stöd, även om hen inte alltid vet hur hen ska be om det.

Så kan du bemöta personen

• Lyssna och erbjud stöd. Låt personen veta att du finns där och att du vill hjälpa till.
• Hjälp personen att förstå vad som ligger bakom. Fråga vad som händer i livet just nu och vad som väcker dessa känslor.
• Uppmuntra till professionell hjälp. Om du misstänker att personen mår dåligt under en längre tid, uppmuntra hen att kontakta en psykolog, kurator eller vårdcentral.
• Validera känslorna. Visa att det är okej att känna som man gör och att känslorna har ett värde.
• Var en källa till tröst. Förmedla att du finns kvar som stöd, oavsett vad som händer.

Exempel på vad du kan säga

• "Jag finns här för dig. Jag vill lyssna."
• "Det låter som att du går igenom en riktigt svår period. Jag vill hjälpa till på alla sätt jag kan."
• "Du är inte ensam. Många känner så här, och det finns människor som kan hjälpa."
• "Det är okej att känna sig förvirrad och ledsen. Det är ett tecken på att du försöker förstå något viktigt."
• "Jag finns här för dig, oavsett vad."

När bör man söka professionell hjälp?

Om känslan av att "vara galen" består, förvärras eller påverkar vardagen är det klokt att kontakta vården. I Sverige kan man vända sig till sin vårdcentral, ringa 1177 för rådgivning eller vid akut kris kontakta psykiatriska akutmottagningen. Att ta steget att söka hjälp är aldrig ett tecken på svaghet – det är ett aktivt val att må bättre.