Tonåringar och bristande samarbete framstår för många föräldrar som två sidor av samma mynt. Men när din tonåring lider av psykisk ohälsa kan vägran att ta emot hjälp vara skadlig – i värsta fall livshotande. Tonåringar som är självmordsbenägna eller pratar om att skada sig själva ropar på hjälp och får aldrig ignoreras.
Som förälder kan man känna sig maktlös när ens barn avvisar alla försök till samtal eller lösningar. Det finns dock konkreta steg du kan ta för att säkerställa att din tonåring får den vård hon behöver, innan det är för sent.
Sätt dig ner med din tonåring och uttryck din oro. Berätta konkret vad du har lagt märke till när det gäller oroande beteenden eller uttalanden. Varningstecken som kan tyda på att din tonåring behöver psykiatrisk insats är irritabilitet, återdragning från vänner eller intressen hon tidigare tyckte om, psykosomatiska besvär, oförklarliga gråtanfall samt självmordstankar eller självmordsförsök.
Kontakta lärare och andra viktiga personer i hennes liv. Uttryck din oro och fråga om de sett liknande tecken i skolan eller hemma hos dem. Du kan också överväga ett gemensamt samtal där din tonåring möter alla berörda parter samtidigt. När flera familjemedlemmar, lärare eller bekymrade vänner är närvarande blir allvaret i situationen oftast tydligare för tonåringen.
Erbjud dig att delta i samtalen. Följ med på terapitider vid behov och skjutsa henne till och från besöken så länge hon går med på att delta, för att säkerställa att ingen tid missas. Även om innehållet i terapisessionerna är konfidentiellt kan hon skriva under ett sekretessavstående som ger dig rätt att diskutera hennes behandling med psykiater eller kurator.
Lär dig om möjligheten till tvångsvård. En icke samarbetsvillig tonåring som behöver psykiatrisk vård kan i vissa fall tvångsomhändertas till ett sjukhus eller en psykiatrisk klinik. I den amerikanska delstaten Pennsylvania kallas detta ett 302-beslut. För att kunna tvångsomhändertas måste tonåringen inom de senaste 30 dagarna ha varit självmordsbenägen, skadat sig själv eller annars utgjort en fara för sig själv på grund av sitt psykiska tillstånd. Ett sådant omhändertagande varar vanligtvis i 72 timmar och syftar till observation och bedömning.
Kontakta polis, sjukhus eller lokal psykiatrisk verksamhet. Redogör för din oro över tonåringens psykiska hälsa. En ansökan om tvångsomhändertagande fylls i av polis, psykiatrisk personal eller läkare utifrån dina uppgifter, och därefter hålls en prövning för att avgöra om vård ska ske. Om ditt barn befinner sig i omedelbar fara kan hon tas direkt till en akutmottagning för undersökning och vård utan föregående rättslig prövning.
Förstå hur förlängd vård fungerar. Om tonåringen bedöms utgöra en fortsatt fara för sig själv eller andra kan vården förlängas bortom de första 72 timmarna. Då lämnas en ny ansökan in om utökad akut tvångsvård, med syfte att skydda henne och fortsätta behandlingen. Sådan behandling kan förlängas i upp till 20 dagar åt gången.
Fortsätt att stötta din tonåring genom hela behandlingen. Delta i de samtalsstöd som behövs, håll regelbunden kontakt med hennes vårdgivare och ta reda på vad du praktiskt och emotionellt kan göra för att underlätta hennes återhämtning. Din närvaro och ditt engagemang är en avgörande del av läkningsprocessen.
Reglerna om 302- och 303-ansökningar gäller specifikt i delstaten Pennsylvania i USA. I Sverige regleras motsvarande tvångsvård av lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), och för barn och unga kan även lagen om vård av unga (LVU) komma tillämpning. Kontakta alltid din kommun, vårdcentral eller psykiatriska öppenvården för vägledning i ditt land.
Om någon i din närhet befinner sig i akut kris finns hjälp att få dygnet runt. I Sverige kan du ringa Mind Självmordslinjen på 90101, och ungdomar kan vända sig till BRIS på 116 111. Vid akut fara, ring alltid 112.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online