Psykofarmaka, även kallade psykoaktiva läkemedel, används för att behandla psykiska sjukdomar. Det finns många olika typer av läkemedel inom kategorin psykofarmaka, beroende på vad de förskrivs för och hur de påverkar hjärnans signalsubstanser. Till kategorin räknas antidepressiva, psykostimulantia, antipsykotika, stämningsstabiliserare, anxiolytika och sedativa.
Generellt kan en och samma läkemedelsgrupp användas vid flera olika diagnoser under överinseende av en psykiater. Kriterierna för psykisk ohälsa överlappar ofta, och många liknande tillstånd behandlas med samma preparat.
Antidepressiva används för att behandla en rad olika tillstånd, bland annat klinisk depression, borderline personlighetssyndrom, ångest, ätstörningar och dystymi – en lindrigare form av depression. Det brukar ta två till sex veckor innan läkemedlen börjar påverka hjärnans kemiska balans märkbart.
Vanliga typer av antidepressiva är tricykliska antidepressiva (TCA), monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) samt selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).
Vissa stimulerande medel, så kallade psykostimulantia, som används inom psykiatrisk vård förbättrar och ökar funktionerna i både hjärna och kropp. De förskrivs ofta vid uppmärksamhetsstörning (ADD), narkolepsi och som aptitdämpande behandling.
En vanlig grupp är noradrenalin- och dopaminåterupptagshämmare (NDRI). Den mest kända och mest förskrivna NDRI:n är bupropion, som säljs under namnet Wellbutrin.
Antipsykotika används för att behandla och dämpa symtom vid psykos och förknippas ofta med schizofreni. De används dock även mot mani vid bipolär sjukdom. Antipsykotika delas in i två huvudgrupper: typiska och atypiska antipsykotika.
De typiska antipsykotikan upptäcktes på 1950-talet och utgör de tidigaste prototyperna; bland dem finns butyrofenoner, fenotiaziner och tioxantener. Utvecklingen av de atypiska antipsykotikan inleddes på 1950-talet och fortsatte fram till 1970-talet. Några vanliga atypiska preparat är klozapin, olanzapin, risperidon, quetiapin, ziprasidon, amisulprid, asenapin och paliperidon.
Idag håller även en "tredje generation" antipsykotika på att växa fram, där det mest kända exemplet är Abilify (aripiprazol). Bifeprunox är ett preparat från tredje generationen som fortfarande testas i kliniska studier.
Stämningsstabiliserande läkemedel används för att förebygga stämningsväxlingar vid psykiatriska sjukdomar och för att hålla humöret jämnt och stabilt. De används vid bipolär sjukdom, schizoaffektiv störning och borderline personlighetssyndrom.
De flesta stämningsstabilisatorer är antimani-läkemedel, vilket innebär att de behandlar den maniska eller "höga" fasen av sjukdomen men inte depressionen. Därför kombineras de ofta med antidepressiva. Många stämningsstabilisatorer kan också klassificeras som antikonvulsiva (antiepileptika), men det gäller inte alla. De vanligaste är litium, valproinsyra och karbamazepin.
Anxiolytika, alltså ångestdämpande läkemedel, används för att behandla ångestsyndrom. Det handlar om lugnande och sövande medel som minskar de kroppsliga symtomen på panik och rädsla. De tas även förebyggande för att motverka annalkande panikattacker.
Vanliga anxiolytika är bensodiazepiner, serotonin-1A-agonister, barbiturater, diazepam (Valium) och hydroxizin.
Sedativa överlappar delvis med anxiolytika och används även som sömnmedel, hypnotika och anestetika. De dämpar känslor av panik, rädsla och ångest genom att verka hämmande på centrala nervsystemet.
De två vanligaste centralnervösa dämpande medlen vid ångestbehandling inom psykiatrisk vård är barbiturater och bensodiazepiner, exempelvis alprazolam (Xanax).
Psykofarmaka inom psykiatrisk vård har många fördelar för patienterna, men de kan också ge biverkningar som alltid bör diskuteras med en psykiater eller läkare. Om du eller någon närstående mår psykiskt dåligt – sök vård omgående. Vänd dig till din vårdcentral eller psykiatriska öppenvården, och ring 112 vid akuta situationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online