Vissa kliniskt diagnosticerade stämningsrubbningar, som bipolär sjukdom, kan orsaka frekventa och intensiva svängningar i humöret. Brist på kontroll över stämningsläget kan leda till hög emotionell stress och utmattning hos patienten. Psykiatrisk personal förskriver därför ofta stämningsstabiliserare, exempelvis litium, för att skapa balans i humöret och minska allvarliga symtom som psykos. Stämningsstabiliserare kan dock medföra betydande biverkningar.
Begreppet "stämningsstabiliserare" beskriver egentligen läkemedlets effekt snarare än en specifik typ av medicin, som till exempel antidepressiva. Stämningsstabiliserare förskrivs inte för att behandla små, kortvariga humörsvängningar, utan används istället för att skapa balans vid intensiva stämningssvängningar. De behandlar framför allt mani – ett tillstånd av onormalt hög energi och stark drift att ägna sig åt ibland riskfyllda aktiviteter.
Litium är ett naturligt förekommande ämne som länge har använts som stämningsstabiliserare. Dess egenskaper liknar natriums, och litium hjälper till att reglera natriumflödet i cellerna. Tyvärr kan detta ge biverkningar som extrem törst, viktökning och täta urinträngningar. Vid högre doser eller långtidsbehandling kan litium bli farligt, eftersom det kan orsaka njurskador. Patienter som behandlas med litium följs därför regelbundet med blodprov.
Atypiska antipsykotika, som Risperdal, används också för att behandla psykiatriska tillstånd med mani, exempelvis schizofreni eller bipolär sjukdom. De flesta verkar genom att binda till serotonin- och dopaminreceptorer – båda signalämnen som styr humör och känslan av välbefinnande. En vanlig biverkning av atypiska antipsykotika är viktökning. Patienter som även har diabetes bör därför noggrant övervaka sin vikt under behandlingen. Dåsighet och minskad sexlust är andra kända biverkningar.
Antiepileptika är en läkemedelsgrupp som ofta används som stämningsstabiliserare. De dämpar nervsystemet genom att kontrollera natriumnivåerna i cellmembranet. Ett exempel är Depakote, som främst förskrivs till patienter med epilepsi. Hos epilepsipatienter blir hjärncellerna ofta överstimulerade, vilket orsakar anfall. Depakotes förmåga att reglera cellernas retbarhet dämpar även maniska symtom. Antiepileptika har dessutom biverkningar kopplade till det neddämpade nervsystemet, bland annat yrsel, illamående, trötthet och dåsighet.
Patienter med bipolär sjukdom får ofta antidepressiva läkemedel i kombination med stämningsstabiliserare, eftersom de går igenom cykler av både mani och svår depression. Dessa läkemedel är utformade för att lyfta patientens humör genom att påverka hur humörrelaterade signalämnen, som serotonin, tas upp av hjärnan. Vissa antidepressiva kan utlösa mani hos bipolära patienter om de tas felaktigt, medan andra kan öka suicidtankar hos barn och unga. Behandling bör därför alltid ske under noggrann medicinsk övervakning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online