Klorpromazin blev under 1950- och 1960-talen ett av världens mest använda antipsykotiska läkemedel. Det såldes under varunamn som Thorazine och Largactil, men tappade i popularitet mot slutet av 1960-talet när biverkningarna blev allt tydligare i takt med att antalet användare ökade.
Utvecklingen av klorpromazin påbörjades av det franska läkemedelsföretaget Laboratoires Rhône-Poulenc, där forskningen inleddes år 1950. Den initiala forskningen visade sig vara så framgångsrik att läkemedelsföretaget Smith-Kline & French köpte rättigheterna att utveckla och marknadsföra klorpromazin redan 1952. Enligt webbplatsen Discovering Psychology genomfördes de första testerna på en patient vid ett militärsjukhus i Paris samma år. År 1954 hade klorpromazin godkänts för användning inom psykiatrisk vård i USA.
Klorpromazin utvecklades ursprungligen som ett antihistamin och ett antiemetiskt läkemedel, det vill säga mot illamående. Under arbetet med dessa tillämpningar började den franske läkaren Henri Laborit lägga märke till läkemedlets effekter på patienternas mentala tillstånd. Han upptäckte även dess lugnande egenskaper, vilket väckte intresset för klorpromazin som behandlingsform inom psykiatrin. De första psykiatriska tillämpningarna skedde 1953 genom läkarna Pierre Deniker och Jean Delay.
Klorpromazin blev snabbt vanligt inom psykiatrisk behandling tack vare sin förmåga att förbättra tänkande och emotionellt beteende hos patienter med tillstånd som schizofreni. Dess antipsykotiska egenskaper innebar att läkemedlet snabbt ersatte de då vanliga behandlingsmetoderna från 1950-talet, såsom elektrochock och insulinchok. Upptäckten av klorpromazin bidrog också till att kirurgiska ingrepp som lobotomi minskade kraftigt inom den psykiatriska vården.
Enligt University of Maryland Medical Center är den lindrande effekten störst när klorpromazin används i tidigt eller mittent skede av sjukdomar som schizofreni. Antipsykotiska läkemedel som klorpromazin kan lindra symtom som hallucinationer och vanföreställningar.
Mot slutet av 1960-talet ledde den ökade förekomsten av biverkningar kopplade till antipsykotiska läkemedel till att klorpromazins popularitet minskade. Enligt University of Maryland Medical Center är de vanligaste biverkningarna så kallade extrapyramidala symtom. Dessa förväxlas ofta med symtom på Parkinsons sjukdom och omfattar ofrivilliga rörelser i mun, extremiteter eller bål. Onormala muskelkramper i hela kroppen kan också förekomma, särskilt i huvudområdet med vridningar i nacke, käke och ögonmuskler. Biverkningarna kan enligt University of Maryland Medical Center bli märkbara flera veckor till månader efter att behandlingen med klorpromazin har avslutats.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online