Modellen för socialt arbete som används vid konfrontation med och mellan klienter bygger på steg som härletts från strategier för krishantering. Vanliga miljöer där krishantering inom socialt arbete förekommer är barn- och ungdomsvård, skolor, sjukhus och andra vårdgivare, verksamheter inom psykisk hälsa och beroendevård samt olika ideella och kommersiella organisationer.
Beroende på arbetsmiljö och situation behöver inte alltid alla steg användas – modellen är flexibel och anpassas efter klientens behov. Målet är alltid detsamma: att återställa klientens psykiska balans och skapa förutsättningar för långsiktig förändring.
Visa empati för klienten i kris. Öva aktivt lyssnande genom att medvetet engagera dig i samtalet samtidigt som du uppmärksammar klientens kroppsspråk. Detta skapar en trygg grund och ger klienten möjlighet att identifiera sina egna styrkor.
Uppmuntra klienten att uttrycka känslor av ilska, skuld eller frustration kring det som utlöste krisen. Detta ger validering och visar empati, vilket i sin tur stärker förtroendet mellan er. Håll fokus på klientens aktuella kris. Har klienten svårt att uttrycka sig kan du hjälpa till genom att föreslå "jag-känsla"-uttalanden, exempelvis "Jag känner mig rädd".
Be klienten berätta om de händelser som ledde fram till den aktuella krisen. Ett bra sätt att börja är att fråga hur hen upplever att hen hamnade i sin nuvarande situation. Fortsätt uppmuntra klienten att bearbeta krisen genom att prata om den tillsammans med dig.
Fråga klienten vad hen tidigare gjort för att klara liknande situationer och vilka resurser hen kan behöva nu. Genom att knyta an till klientens befintliga styrkor och aktivera redan tilgängliga inre resurser hjälper du hen att finna energin som krävs för att hantera krisen. Fortsätt att engagera klienten och var uppmärksam på både verbala och icke-verbala signaler.
Be klienten utforska krisen och förklara varför hen tror att situationen uppstod. Det är viktigt att du förstår klientens perspektiv och hur hen upplever att hen hamnade där. Ofta kan denna reflektion hjälpa klienten att själv komma fram till hur problemet kan lösas.
Fortsätt bekräfta och lyfta fram klientens styrkor när du uppmuntrar hen att beskriva vad hen känner behöver ske för att krisen ska kunna lösas. Bedöm om klienten är motiverad att förändra sin situation eller delta i lösningsarbetet. Saknas motivationen bör du fortsätta utforska underliggande faktorer eller alternativa vägar framåt.
Ta fram en behandlingsplan tillsammans med klienten genom att låta hen formulera konkreta mål. Fråga sedan vad som behöver hända för att målen ska uppnås. Håll målen och åtgärdsstegen korta och överskådliga – det ökar chanserna att klienten lyckas och därmed också motivationen att fortsätta.
Avslutningen sker när klienten har återfått samma stabilitetsnivå som före krisen. Gå tillsammans igenom händelsen och diskutera vilka hanteringsstrategier klienten kan använda i framtida situationer. Uppmuntra deltagande i lokala föreningar, organisationer och stödprogram, och gör klart att du finns tillgänglig om ytterligare hjälp skulle behövas.
Låt klienten veta att du kommer att hålla kontakten och följa upp läget framöver. Detta gör det möjligt för dig att bevaka klientens situation och förebygga nya kriser. Regelbundna uppföljningar hjälper dessutom klienten att behålla motivationen i den positiva förändringsprocessen.
Krishantering inom socialt arbete handlar om mer än att lösa ett akut problem – det är en strukturerad process som bygger på empati, aktivt lyssnande och klientens egna resurser. Genom att följa dessa nio steg kan socialarbetare skapa en trygg ram för konfrontation, stärka klientens egen handlingskraft och lägga grunden för varaktig förändring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online