Parkinsons sjukdom är en krävande sjukdom för både patienten och den närstående vårdaren. I takt med att sjukdomen fortskrider kan patienten behöva hjälp med att klä på sig eller tvätta sig, och den depression som ofta följer med sjukdomen gör hen mindre benägen att samarbeta kring behandlingen. Detta tvingar vårdaren att arbeta allt hårdare för att patienten ska få den omvårdnad hen behöver – något som med tiden kan leda till utbrändhet.
Problemet är att symtomen på vårdarutbrändhet ofta liknar en vanlig depression, vilket gör dem svåra att identifiera. Här är de viktigaste varningssignalerna att hålla utkik efter.
Vårdaren kan känna sig emotionellt eller fysiskt utmattad. Kroppsliga värk och smärta är vanligt. Många blir också mer irriterade, nedstämda eller lättfrustrerade, särskilt när patienten inte svarar på den behandling hen får.
En utbränd vårdare blir oftare sjuk. Förkylningar, huvudvärk och magont återkommer allt oftare. Ångestattacker kan också förekomma, vilket i sin tur gör kroppen mer mottaglig för sjukdom.
Vårdaren kan utveckla symtom som liknar depression: minskad energi, tappat intresse för aktiviteter som tidigare varit roliga, kraftiga förändringar i aptiten eller en känsla av att känslorna blivit dovare. Humöret kan också svänga kraftigt, från ilska till sorgsenhet. Enligt SeniorHelpers.com drar sig många vårdare även undan från vänner och familj.
Tecken på hopplöshet kan också visa sig. Enligt MyParkinsons.org innebär detta känslor av hjälplöshet, ett mer negativt bemötande av patienten, att man pratar mindre och har svårt att koncentrera sig. Vissa vårdare slutar till och med duscha, borsta tänderna eller sköta annan personlig hygien på grund av sin hjälplöshet.
Om du känner igen dig i flera av dessa tecken är det viktigt att söka stöd i tid – både för din egen skull och för patientens. Kontakta vården, anhörigföreningar eller andra stödresurser för att förebygga utbrändhet innan den blir allvarlig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online