Informerat samtycke är en hörnsten inom modern vård och psykoterapi, men själva processen att lämna omfattande information till patienten medför även vissa risker. Ett dokument för informerat samtycke beskriver normalt behandlingsprocessen, vårdgivarens bakgrund, kostnader och behandlingens längd, samråd med kollegor, eventuella avbrott i behandlingen samt behandlingens fördelar, risker och alternativa behandlingsformer. Riskerna spänner över allt från att patienten inte helt förstår behandlingens olika delar till att patienten helt enkelt inte känner förtroende för en viss vårdgivare.
Att öppet beskriva den terapeutiska processen kan väcka smärta och ångest hos klienter som söker hjälp. Tankar och erfarenheter från klientens liv som berörs under behandlingen kan skapa stress och oro. En annan risk är att klienten inte vill delta i alla de delar av behandlingen som krävs för ett fullständigt tillfrisknande. Vissa klienter drar sig undan från delar av behandlingsplanen när de får höra hela upplägget som de och vårdgivaren ska arbeta igenom tillsammans.
Vårdgivarens bakgrund och meriter kan skapa orealistiska förväntningar på behandlingen. Klienten kan uppleva vårdgivaren som så kvalificerad att förväntningarna på tillfrisknandet blir alltför högtflygande – vilket lägger större ansvar på vårdgivaren att göra klienten frisk och mindre ansvar på klienten själv att aktivt bidra till sin egen läkningsprocess. Dessutom kan vårdgivaren ha personliga värderingar eller övertygelser som står i konflikt med klientens, vilket kan orsaka betydande emotionellt obehav under behandlingen.
Kostnaderna är en betydelsefull fråga när det gäller behandling. Klienten måste känna till alla delar av kostnadscykeln – hur mycket behandlingen kostar och vem som betalar. Vissa tjänster täcks inte av alla försäkringar eller sjukvårdsplaner, vilket kan göra att klienter avstår från nödvändig behandling enbart av ekonomiska skäl. Att ange behandlingens längd är också riskabelt, eftersom denna information kan skrämma klienten till att tro att behandlingstiden antingen är för lång eller för kort.
Vårdgivare kan komma att diskutera sina fall med kollegor och handledare. Detta kan skapa ångest hos patienter som känner sig obekväma med att information blir tillgänglig för andra än deras egen vårdgivare. Många klienter utvecklar en stark relation och känsla av samhörighet med sin tilldelade vårdgivare under behandlingen. De kan tveka att öppna sig och dela sina innersta tankar om de vet att det de berättar vidarebefordras från deras primära vårdgivare till okända personer.
Vissa avbrott i terapin som nämns i dokumentet för informerat samtycke rör vad som händer om vårdgivaren blir frånvarande. Ett sådant avbrott i vården kan uppfattas som att vårdgivaren överger klienten, även om orsaken kan vara så harmlös som semester eller studier under en sabbatsperiod. Om klienten känner till dessa omständigheter kan hen ändå få uppfattningen att vårdgivaren inte är nog noggrann med att hålla avtalade tider, vilket i sin tur kan skada den terapeutiska processen ytterligare.
Fördelarna och riskerna kopplade till den typ av hjälp klienten tar emot bör alltid presenteras innan behandlingen påbörjas. När klienter får information om behandlingens fördelar och risker reagerar vissa med att känna sig mer hjälplösa än de egentligen är. De kan uppleva att det är vårdgivarens uppgift att bota dem, och inte deras egen uppgift att spela en aktiv roll i sitt tillfrisknande. Därför är det avgörande att klienten förstår sin egen nivå av ansvar i behandlingen.
När vårdgivare informerar blivande klienter om alternativa behandlingsformer finns risken att klienten väljer en form av hjälp som inte involverar terapi. Detta kan skapa viss ekonomisk oro för vårdgivaren, eftersom varje klient som tackar nej till tjänsterna till förmån för en annan vårdgivare eller annan behandlingsform innebär en ekonomisk förlust. Trots risken är det fortfarande god praxis att låta klienter veta att det finns andra behandlingsformer tillgängliga för dem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online