Läkare har en rad olika verktyg till sitt förfogande när de ska diagnostisera sjukdomar. Vissa är moderna apparater värd miljontals kronor, medan andra kostar betydligt mindre och har använts under lång tid. Direkt mikroskopisk undersökning av prover är ett exempel på det senare. Ett direkt saltlösningspreparat är ett sätt att förbereda ett patientprov – oftast avföring, flytning från underlivet eller sädesvätska – för mikroskopisk granskning.
Ett saltlösningspreparat är en form av vått preparat. Sådana preparat framställs genom att en del av provet blandas med en vätska. Namnet "direkt saltlösningspreparat" kommer av att vätskan som används för att suspendera provet är en saltvattenlösning, så kallad koksaltlösning. Suspensionen undersöks sedan i mikroskop för att identifiera organismer som inte syns med blotta ögat, framför allt parasiter. Parasiter är organismer som behöver en värd för att fullfölja hela eller delar av sin livscykel. Saltlösningspreparat är även användbara för att studera mikroorganismers rörlighet – rörelsen underlättar upptäckten och identifieringen av sjukdomsframkallande organismer.
Direkta saltlösningspreparat framställs på ett av två sätt. Vid den första metoden placeras en droppe koksaltlösning direkt på ett rent objektsglas, varefter en liten mängd prov tillsätts och blandas med droppen. Vid den andra metoden blandas koksaltlösningen och provet i ett provrör eller annan behållare, och en droppe av suspensionen läggs sedan på objektsglaset. Båda metoderna avslutas med att ett tunt, litet glasskydd – ett täckglas – läggs över droppen av det utspädda provet. Preparatet bör innehålla tillräckligt med vätska för att en tryckt text ska kunna läsas igenom det; granskningen blir svår om preparatet är för tjockt.
Vilka mikroorganismer som kan påvisas i ett direkt saltlösningspreparat varierar beroende på vilken typ av prov som undersöks. Avföring kontrolleras för förekomst av maskägg och masklarver (helminther) samt protozoer. Protozoer är encelliga parasiter som förekommer i två former: en rörlig form, trofozoit, och en vilande form, cysta. Båda formerna kan ses i ett direkt saltlösningspreparat. I USA är hakmask den vanligaste masken, medan Giardia lamblia och Entamoeba histolytica är de mest förekommande protozoerna. Flytningar från underlivet undersöks för att upptäcka protozoen Trichomonas vaginalis, jästsvampar och så kallade ledceller (clue cells), som tyder på en viss typ av bakteriell vaginal infektion. Saltlösningspreparat av sädesvätska används för att bedöma spermiers rörlighet.
Som all teknik har våta saltlösningspreparat både fördelar och nackdelar. Metoden är snabb och kostnadseffektiv jämfört med andra diagnostiska metoder, vilket gör att vårdpersonalen kan påbörja behandlingen tidigare. En stor nackdel är dock att proven måste vara färska för att ge tillförlitliga resultat, vilket innebär att de snabbt måste transporteras till laboratoriet. Preparaten är dessutom inte permanenta och kan därför varken lagras eller granskas i efterhand. Inte alla parasiter syns med denna metod – ibland krävs kompletterande färgningstekniker.
Våta saltlösningspreparat används inte bara för att diagnostisera sjukdomar hos människor, utan är också vanliga inom veterinärmedicinen. Hos smådjur kan parasiter som spolmask, bandmask, piskmask och protozoen Giardia lamblia påvisas. Nötkreatur kan drabbas av hårmask, lungmask och leverflundra, medan hästar kan infekteras av bland annat blodmask, trådmask och spolmask.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online