Silikon är ett slitstarkt och flexibelt material med många användningsområden. Silikonslangar används ofta i bilar, akvarier, medicinteknisk utrustning, vetenskaplig forskning och inom olika kemiska processer. Materialet är populärt för dessa ändamål eftersom dess kisel-oxidbaserade polymerkedja gör det mer hållbart, flexibelt och motståndskraftigt mot värme och kemikalier än de flesta organiska plaster, som har en kolbaserad kedja.
En nackdel är dock att silikon ofta är genomskinligt, vilket innebär att omgivande ljus kan påverka innehållet i slangen. I vissa situationer kan det vara nödvändigt att göra slangen helt ogenomskinlig. Här går vi igenom hur du gör detta, steg för steg.
Ta reda på vilken storlek och tjocklek slangen behöver ha. Om materialet kommer att utsättas för tryck ska silikonslangen vara klassad för minst 1200 psi. Slangens ytterdiameter bör vara ungefär dubbelt så stor som innerdiametern, såvida du inte pumpar vätska i mycket långsam takt. En slang med 3 mm (1/8 tum) innerdiameter bör till exempel vara minst 6 mm (1/4 tum) bred på utsidan.
Silikonslangar är betydligt mer gasgenomsläppliga än de flesta plastslangar. Det betyder att syre relativt lätt kan tränga igenom slangen och reagera med vissa vätskor du arbetar med. Med andra ord kan ditt problem bero på syre snarare än ljus.
Om oxidation är ett problem kan du överväga värmebeständig plast istället för silikon. Slangar av sulfonbaserad plast tål exempelvis ofta temperaturer upp till 200 °C (400 °F) och är mycket mindre gasgenomsläppliga än silikon. De är dock betydligt dyrare.
Kontrollera om din kemikalie lätt oxiderar genom att läsa dess säkerhetsdatablad (SDS). Har du inget datablad kan du få ett från din kemikalieleverantör – de finns ofta gratis online. Om brännbarhets- eller reaktivitetsindexet i säkerhetsdatabladet anges som 2 eller högre finns det god chans att kemikalien oxiderar lätt. I så fall bör du välja en kemikalie- och värmebeständig plastpolymer till din slang.
Observera också att silikon inte rekommenderas för syror och organiska lösningsmedel, vilka kan skada slangen mycket snabbare än andra slangtyper.
Välj den mest opaka silikonslang du kan hitta. Opak silikonkylarslang kan passa dina behov utan någon extra modifiering. De flesta silikonslangar är inte helt opaka, men finns i varierande grad av färg och transparens. Köper du en slang med djup färg som inte är genomskinlig blockerar den största delen av det inkommande ljuset. Du kan även skaffa peroxihärdad, UV-beständig silikonslang som skyddar mot energirika UV-strålar som kan skada vätskan i slangen.
Den blå silikonslang som ofta används i luftledningar i akvarier blockerar över 90 procent av synligt och UV-ljus och är relativt billig. Det är en bra utgångspunkt för att blockera ljus i din silikonslang.
Linda ett eller två lager aluminiumfolie runt slangen. För en slang som är 6 mm (1/4 tum) bred klipper du ut en rektangulär foliestrimmel på cirka 5 cm bred och 30 cm lång och lindar den varsamt runt slangen. Vid tunnare eller tjockare diametrar kan du behöva justera trimmelns bredd. När du har lindat klart folien kontrollerar du att täckningen saknar glipor.
Detta är det enklaste sättet att blockera i princip allt inkommande ljus och fungerar i situationer där även små mängder ljus kan skada slangens innehåll. Nackdelen är att aluminiumfolie är ganska ömtåligt och inte håller länge på slangar som utsätts för mycket rörelse eller nötning.
Koppla slangen till din apparatur. I ett akvarium placerar du till exempel nu slangen på adaptrarna för dina pumpar och filter. Gör detta om möjligt innan du börjar pumpa vätska genom systemet. Notera eventuella små glipor i aluminiumfolien vid slangens ändar eller längs dess längd när den väl sitter på plats.
Linda tejp runt folien för att hålla den på plats och göra folielagret mer slitstarkt. Använd svart eltejp om slangen inte utsätts för temperaturer över cirka 80 °C (175 °F). Kan slangen utsättas för högre temperaturer ska du använda värmtejp istället.
Linda tejpen runt foliens ändar och alla böjar. Du behöver inte täcka hela folien med tejp – det räcker att linda tejpen runt den folieklädda slangen två till tre varv var fjärde till sjätte centimeter.
Denna metod fungerar i de allra flesta fall där du behöver göra silikonslang ljustät. I återstående fall, oftast när slangen utsätts för frekventa vibrationer eller nötning, bör du prova att måla slangen istället.
Häll lite förtunningsmedel på en trasa eller hushållspapper och torka av slangens yta. Detta ändrar ytans struktur och formbarhet så att färgen fäster bättre.
Måla på första lagret och låt slangen torka ordentligt innan du applicerar det andra lagret. Färgen ska se jämn ut och man ska inte kunna se slangens ursprungliga färg under måleriet.
Latexfärg är elastisk och spricker inte lätt, men kan brytas ned med tiden om den utsätts för utomhusmiljö. Den ger också ett skyddande lager som minskar gasutbytet mellan slangens insida och omgivningen.
Om slangen utsätts för höga temperaturer (över cirka 70 °C/160 °F) som kan smälta latexfärg, spraya två eller tre lager värmebeständig sprayfärg på slangen. Låt slangen torka helt mellan varje lager. När du är klar ska ingen av slangens ursprungliga färg synas under måleriet. Ser du fläckar eller tunna partier applicerar du extra färg där.
Kontrollera den målade slangen efter en kort tid i bruk för att säkerställa att inga sprickor eller sömmar bildas i färgen. Detta kan ibland hända när slangen rör sig mycket eller när vätskan inuti står under tryck, vilket får slangen att expandera och dras ihop.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online