1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Fluorescerande färgningsmetod – hur den används inom laboratoriediagnostik

Laboratorier använder en rad olika metoder för att analysera odlingsprover, blodprov och DNA. En av dessa metoder är fluorescerande färgning. Genom att använda rätt typ av färgämnen kan biologisk information isoleras och studeras mer ingående.

Definition

Fluorescerande cellfärgning används för att visualisera och särskilja det material som granskas på ett objektglas. Beroende på vilket material som undersöks väljs olika typer av fluorescerande färgämnen. Med hjälp av olika färgämnen kan celler, cellkomponenter, svampar, sporer och bakterier betraktas var för sig. Även vävnader från både levande och döda celler kan undersökas med tekniken.

Användningsområden

Fluorescerande färgning används för att se prover tydligare, isolera specifika komponenter och skilja mellan olika delar av en cell. Enligt Rice Institute of Biosciences and Bioengineering är ett typiskt exempel att isolera en cells kärna från övriga celldelar, vilket underlättar detaljerade studier av cellens struktur och funktion.

Så går en fluorescerande färgning till

Proceduren är relativt enkel men kräver noggrannhet:

  1. Provceller, DNA, svampar eller annat material, exempelvis bakterier, placeras på ett objektglas.
  2. Rätt fluorescerande färgämne tillsätts på glaset med hjälp av en pipett.
  3. Det färgade preparatet undersöks därefter i ett mikroskop utrustat för fluorescens.

Typer av fluorescerande färgämnen

Olika färgämnen används för att synliggöra olika biologiska komponenter. Några av de vanligaste är:

  • Hematoxylin – används för att isolera och färga cellkärnor.
  • Eosin – färgar resten av cellen och ger kontrast mot kärnfärgningen.
  • Fuchsin – färgar kollagen och glatta muskelceller.
  • Von Kossa-färgning – påvisar förkalkningar i vävnadsceller.
  • Rodamin – isolerar proteiner.
  • Malakitgrönt – används för att färga bakterier och sporer.

Utöver dessa finns många fler fluorescerande färgämnen som används för specialiserade ändamål inom forskning och diagnostik. Valet av färgämne avgör vilka strukturer som blir synliga och därmed vilken information som kan utvinnas ur provet.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online