Radiologi är det medicinska område som fokuserar på diagnostik med hjälp av olika bildgivande tekniker. Precis som andra medicinska specialiteter har radiologin sin egen uppsättning termer och förkortningar. De mest förekommande begreppen rör anatomi, anatomiska positioner, sjukdomstillstånd samt diagnostiska undersökningsmetoder.
Utöver enskilda kroppsdelar och strukturer utgör den systematiska anatomien en grundpelare inom radiologin. Den systematiska anatomien delas in i fem huvudområden:
För att beskriva kroppens specifika läge under en bilddiagnostisk undersökning används särskilda termer, bland annat upprätt (även kallad vertikal), lateral, oblik, bukläge (prone) och ryggläge (supine).
Det finns dessutom terminologi som anger kroppsdelar, riktningar och sidor. Vanliga exempel är:
Inom radiologin finns en rad termer och förkortningar knutna till specifika undersökningar. Några av de vanligaste är:
Bland andra viktiga begrepp som rör radiologiska metoder och förfaranden återfinns abduktion, anestesi, atommassa, barium, biopsi, brakyterapi, kateterisering, Comptoneffekten, kontrastmedel, elektronvolt, elektrostatiskt fält, flexion, fluorescens, jonisering, bestrålning, isotop, nukleär medicin, palliativ vård, kvalitetsfaktor, strålning, stereotaktisk teknik, titrering och transducer.
Att behärska denna terminologi är avgörande för alla som arbetar inom radiologi, eftersom den möjliggör tydlig kommunikation mellan röntgensköterskor, radiologer och övrig vårdpersonal – vilket i slutändan gynnar patientens säkerhet och vårdkvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online