Inom alla branscher handlar riskhantering om att hantera ansvar, både proaktivt och reaktivt. Inom hälso- och sjukvården omfattar riskhantering patientsäkerhet, kvalitetssäkring och patienters rättigheter. Riskpotentialen genomsyrar alla delar av vården – från medicinska misstag och elektronisk journalföring till vårdgivande organisationer och fastighetsförvaltning.
Enligt Insurance Bureau of Canada definieras risk inom försäkring som "möjligheten till en förlust eller annan negativ händelse som kan påverka en organisations förmåga att fullfölja sitt uppmand".
Exempel på negativa händelser inom vården är oväntade dödsfall, misslyckad diagnos eller behandling, kirurgiska misstag och olyckor. Alla dessa kan störa vårdgivarens leverans av medicinsk vård, och vissa kan leda till rättsliga processer.
The Joint Commission, som ackrediterar och certifierar över 17 000 vårdorganisationer och program i USA, definierar riskhantering inom vården som "kliniska och administrativa aktiviteter som vidtas för att identifiera, utvärdera och minska risken för skada på patienter, personal och besökare, samt risken för förlust för organisationen själv".
Riskhantering kan vara antingen proaktiv eller reaktiv. Proaktiv riskhantering innebär att förebygga och undvika risker, medan reaktiv riskhantering går ut på att minimera skador och förluster efter att en negativ händelse har inträffat. Vården är en konst grundad i vetenskap, och goda resultat kan aldrig garanteras.
Varje operation bär på potentialen för ett oönskat utfall. Ibland inträffar dödsfall oavsett vilka medicinska insatser som görs.
Sunt förnuft kan förebygga dåliga resultat och olyckor. Ett exempel är haltande golv i högtrafikerade områden, som kan orsaka olyckor. Att golvvätta vid tider med låg trafik och ledla besökare bort från blöta golv tills de torkat är ett proaktivt sätt att undvika risker.
Potentialen för vissa negativa händelser kan mätas matematiskt.
Behandlingsval för en enskild patient med en specifik sjukdom beror på tillförlitligheten hos tillgängliga alternativ, sjukdomens natur, om patienten är inneliggande, hur enkelt vården kan levereras, biverkningar, botandegrad och andra faktorer.
Statistisk data om läkemedels effektivitet, liksom typ och frekvens av möjliga biverkningar, hjälper läkare att avgöra vad som ska förskrivas.
När potentialen för negativa händelser har identifierats och mätts utformas och implementeras en plan för att undvika risker och/eller minimera skador och förluster. Det finns inga färdiga recept för riskhantering.
Ibland kan en plan som syftar till att förebygga risker skapa nya risker. Införandet av elektroniska patientjournaler (EPJ) kan exempelvis göra användningen av vårdpersonalens tid mer effektiv och underlätta åtkomsten till information om patienters läkemedelsförskrivningar och sjukdomshistoria. Samtidigt kan EPJ hota patienternas integritet eller leda till att läkare och sjuksköterskor förlitar sig alltför mycket på teknik i stället för att anpassa diagnos och behandling till den enskilda patienten. Integritetsintrång samt diagnostiska eller behandlingsrelaterade misstag kan resultera i rättsliga processer.
Riskhanteringen måste utformas för varje enskild organisation. Organisationens syfte, uppdrag, storlek, byggnaders konstruktion, verksamhetens natur, geografiska läge, patientpopulationer, demografi och andra faktorer måste beaktas.
Vårdriskhantering kan dra nytta av redan befintliga riktlinjer för klinisk praxis och etablerade principer. Nationella standarder för levererad vård hjälper också till att förebygga medicinska misstag.
Att göra kvaliteten på den levererade vården till högsta prioritet kan undvika onödiga behandlingar, oönskade biverkningar och olyckliga utfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online