I världen finns cirka 70 miljoner döva människor, och för dem har ett flertal olika teckenspråk utvecklats. Teckenspråkstolkar spelar en avgörande roll i kommunikationen mellan hörande och döva. De förmedlar telefonsamtal och andra former av kommunikation genom att översätta talat språk till teckenspråk – eller till skriven text. Trots detta är teckenspråkstolkning ett relativt nytt yrke, eftersom teckenspråken först på senare tid har blivit standardiserade och tekniken för döv kommunikation ständigt utvecklas.
Standardiseringen av teckenspråk banade väg för framtidens tolkar. I Italien och Frankrike utvecklades standardiserade teckenspråk redan under 1700- och 1800-talen. I USA uppstod ett standardiserat teckenspråk när den franske tecknaren Laurent Clerc tog med sig det gamla franska teckenspråket till Amerika på 1800-talet. Språket utvecklades därifrån bortom sitt franska ursprung och blev ett eget, unikt språk: American Sign Language (ASL).
Några av de allra första tolkarna mellan döva och hörande var operatörer vid telekommunikationsrelätjänster. De kopplade telefonsamtal och läste upp meddelanden som döva personer skrivit till sina hörande vänner via texttelefoner (TTY) eller andra telekommunikationsanordningar för döva (TDD).
Dessa telefoner för döva uppfanns på 1960-talet och utrustades med tangentbord, vilket gjorde det möjligt för döva att skriva meddelanden och skicka dem över telefonlinjerna. Tolkarna i slutet av 1900-talet hjälpte hörande som inte ägde en TTY eller TDD genom att översätta de skrivna meddelandena till talat språk – och tvärtom.
År 2002 lanserades den första nationella videorelätjänsten för döva. Tjänsten gör det möjligt för döva att teckna direkt till en tolk via en webbkamera – en enorm förbättring jämfört med de äldre texttelefonierna, eftersom videorelä låter döva använda ASL på naturligt sätt. Tolken översätter sedan ASL till engelska åt den hörande personen i andra änden av samtalet. Tolkar som dessutom behärskar spanska kan även översätta från ASL till spanska.
På senare år har forskare börjat studera teckenspråkstolkarnas arbetsmiljö för att kunna förbättra den. En studie från Rochester Institute of Technology (RIT) från 2008 visade att teckenspråkstolkning orsakar större fysisk belastning än löpandebandsarbete, med risker som karpaltunnelsyndrom och seninflammation.
När tolkar utsattes för mental stress ökade skaderisken markant: handledsrörelsernas acceleration och hastighet steg med 15 till 19 procent. Eftersom tolkar behövs för att upprätthålla kontakten med det döva samhället vill RIT-professorn och forskaren Matthew Marshall att forskningen ska leda till bättre ergonomi inom yrket, så att tolkar kan arbeta utan att skada sig.
Dagens teckenspråkstolkar arbetar ofta som frilansare på deltid, men timlönen är hög eftersom efterfrågan på ASL-tolkar är stor. Tolkar kan erhålla certifiering genom National Association of the Deaf samt Registry of Interpreters for the Deaf. I takt med att videorelätjänsterna blir alltmer populära kommer efterfrågan på ASL-tolkar att fortsätta öka, enligt amerikanska Bureau of Labor Statistics.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online