Rekombinant DNA-teknik är den metod med vilken en DNA-molekyl konstrueras konstgjort in vitro, alltså i en kontrollerad miljö utanför cellen, genom att kombinera DNA-segment från minst två olika källor. Den nykonstruerade DNA-molekylen innehåller specifika gener eller egenskaper som kan vara till stor nytta inom forskning kring människors hälsa.
Rekombinanta DNA-tekniker används för genetisk modifiering, till exempel genom att införa en gen i en organism som förändrar eller skapar specifika funktioner. Ett exempel är att tillsätta en gen för värmetolerans till jordbruksgrödor. Tekniken används också för att framställa terapeutiska produkter som vacciner, proteiner och hormoner.
Enligt I.S. Johnson, i en artikel i tidskriften Science, var den första av FDA godkända kommersiella hälso- och sjukvårdsprodukten baserad på rekombinant DNA biosyntetiskt "mänskligt" insulin. Insulin är ett relativt enkelt protein att kopiera, vilket gjorde det till en idealisk kandidat för tekniken.
Först isoleras den önskade DNA-molekylen genom att klippa ut DNA-segmentet runt genen av intresse med hjälp av så kallade restriktionsenzymer. Genen infogas därefter i en vektor – ett DNA-fragment som förmår föröka sig självt – vilket skapar en rekombinant DNA-sträng. Vektorer är oftast bakteriella plasmider eller virusfager. Slutligen tas vektorn upp i den särskilt preparerade arvsmassan hos en värdcell.
Den vanligaste värdorganismen vid framställning av rekombinant DNA är bakterien E. coli. Cellerna tar upp vektorn som bär på den önskade genen och infogar den i sitt eget DNA. Replikationen sker sedan som vanligt, vilket resulterar i flera nya DNA-strängar som innehåller den införda genen.
Värdcellen börjar uttrycka de proteiner som kodas av det rekombinanta DNA:t, och dessa proteiner kan därefter isoleras och renas. Insulingenen kan exempelvis införas i bakterier, vilket får dem att producera insulinprotein som sedan används som terapeutisk produkt för patienter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online