Medicinskt avfall: definition, komponenter och korrekt hantering

Medicinskt avfall (kliniskt avfall) omfattar alla avfallsmaterial som genereras inom hälso- och sjukvården. Efter att den amerikanska federala lagen Medical Waste Tracking Act från 1988 upphävts regleras insamlingen och bortskaffandet av medicinskt avfall numera av enskilda delstater och lokala myndigheter. Medicinskt avfall är en angelägen miljöfråga, eftersom det kan innehålla både smittämnen och biofarliga material.

Definition

Enligt Medical Waste Tracking Act från 1988 definieras medicinskt avfall som fast avfall som uppstår vid diagnos, behandling eller immunisering av människor eller djur. Definitionen omfattar även avfall från tillhörande forskning, från produktion och testning av biologiska läkemedel (läkemedelspreparat framställda av levande organismer och deras produkter), samt avfall från olycksplatser där personer skadats allvarligt. Även ansamlingar av vassa föremål som genereras i hemmet, exempelvis använda blodsockermätarens lansetter, räknas in i begreppet.

Material som ingår i medicinskt avfall

Amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA (Environmental Protection Agency) delar in allt medicinskt avfall i två huvudkategorier: biofarligt avfall och avfall av vassa föremål (så kallat sharps). Exempel på material som klassificeras som medicinskt avfall är:

• Utkastade kirurgiska handskar och kirurgiska instrument
• Blodindränkta förband och bandage
• Odlingsfat, kulturbehållare och använt laboratorieglas
• Kanyler och nålar som använts för vaccinationer eller blodprovtagning
• Bortopererade organ och vävnader från människa eller djur
• Odlingar, bakteriestammar, svabbar och utkastade blodlansetter

Vilka vårdinrättningar genererar medicinskt avfall?

Många olika verksamheter inom vården producerar medicinskt avfall. Bland de vanligaste finns sjukhus, privata läkarmottagningar, vårdcentraler och kliniker, tandvårdsmottagningar, äldreboenden och vårdhem, blodbanker, djursjukhus samt olika laboratorier och medicinska forskningsanläggningar.

Hantering av vassa föremål

Kategorin vassa föremål har fått särskilt stor uppmärksamhet, eftersom utkastade eller använda kanyler och sprutor utgör ett direkt hot mot allmänhetens hälsa. Felaktig hantering innebär en allvarlig risk, inte minst för avfallsarbetare som kan drabbas av stickskador eller stöta på kanyler som hamnat i vanliga soppåsar.

Därför har flera offentliga organisationer, i samarbete med EPA, bildat koalitionen Coalition for Safe Community Needle Disposal. Koalitionen arbetar för att öka allmänhetens kunskap om säkra program för kanylinsamling. Dessa inkluderar:

• Insamlingsboxar och fasta insamlingsplatser
• Postprogram där använda kanyler kan skickas in för destruktion
• Sprutbytesprogram
• Apparater för destruktion av kanyler i hemmet

Förbränning eller sterilisering

Det mesta medicinska avfallet hanteras genom antingen förbränning eller sterilisering. Enligt EPA förbränns cirka 90 procent av allt infektionsfarligt medicinskt avfall. Vissa material, exempelvis vissa typer av utrustning och laboratorieglas, steriliseras i stället. Sterilisering kan ske genom ångsterilisering (autoklavering), värmebehandling med mikrovågsteknik eller andra godkända behandlingsmetoder. Varje teknik som påstås minska avfallets smittsamhet med hjälp av kemikalier måste registreras hos EPA innan den får användas.