MR är en förkortning för magnetresonanstomografi (på engelska magnetic resonance imaging, MRI). Med hjälp av atomernas magnetiska egenskaper kan MR-skannrar skapa högupplösta tvådimensionella och tredimensionella bilder av människokroppen. Tvådimensionella bilder fångar "skivor" av kroppens insida, medan tredimensionella bilder genererar detaljerade modeller av kroppens struktur. I båda fallen ger MR utmärkt kontrast mellan olika mjuka vävnader och är därför ett viktigt verktyg inom onkologi, neurologi samt kardiovaskulär diagnostik och forskning.
MR bygger på det faktum att människokroppen till största delen består av vatten. De två väteatomerna i en vattenmolekyl har var sin dipol – ett mått på styrkan och riktningen hos deras magnetfält. Under normala omständigheter ligger dessa dipoler slumpmässigt orienterade. MR-skannern skapar dock ett extremt kraftfullt magnetfält som ställer upp alla dipoler i samma riktning. När vätedipolerna anpassar sig efter magnetfältet genererar de den signal som skannern använder för att bygga upp bilden.
Strukturell MR syftar på framställning av högupplösta 2D- och 3D-bilder av kroppens insida. Bilderna är värdefulla för medicinsk diagnos eftersom de gör det möjligt att undersöka kroppens inre utan invasiva metoder. Avvikande vävnader, exempelvis tumörer, har andra magnetiska egenskaper än frisk vävnad och kan därför identifieras i strukturell MR.
Funktionell MR, ofta förkortat fMRI, innebär insamling av relativt lågupplösta bilder som tas ungefär en gång varannan till var tredje sekund. Tekniken är särskilt användbar inom hjärnforskningen eftersom aktiva nervceller förses med en högre andel syrerikt blod. Eftersom syrerikt och syrefattigt blod har olika magnetiska egenskaper kan den så kallade BOLD-signalen (Blood-Oxygen-Level Dependent) detekteras av en MR-skanner – och signalen speglar hjärnans aktivitet.
fMRI är ett värdefullt forskningsverktyg för studier av mänsklig hjärnaktivitet, men det mäter inte direkt aktiviteten hos nervceller – varken enskilda eller i grupp. I stället svarar BOLD-signalen, som ligger till grund för fMRI-mätningarna, på neural aktivitet snarare än att förutsäga den. Blodsyrningen som försörjer aktiva nervceller hinner alltså alltid efter den neurala aktivitet som driver den. Följaktligen är fMRIs temporala upplösning mycket låg, även om den spatiala upplösningen är relativt hög.
De starka magnetfält som används vid MR kan vara farliga. Det statiska magnetfältet kan förvandla ferromagnetiska föremål, som syrgastuber eller till och med gem, till projektiler i hög hastighet om de kommer för nära skannern. Samma sak gäller ferromagnetiska implantat som aneurysmklemmar samt små främmande kroppar i kroppen, exempelvis metallspån. Magnetfältet kan även alstra ström i elektriska ledare, och en sluten krets kan leda till brännskador eller till och med eldsvåda. Genom att noggrant följa etablerade säkerhetsrutiner för MR minimeras riskerna, men försiktighet bör alltid iakttas i närheten av skannern.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online