"Allmän kirurgi" är ett begrepp som beskriver behandling av mjukdelsdeformiteter och skador, men det kan också syfta på kirurgisk verksamhet i allmänhet. Kirurgiska specialiteter omfattar exempelvis plastikkirurgi, hjärnkirurgi, hjärtkirurgi och ortopedisk kirurgi. "Allmän kirurgi" i snävare mening bedrivs främst för att behandla allmänna skador, tillstånd som påverkar matsmältningssystemet samt för att avlägsna cancerösa tumörer och utväxter.
Trepanation är den äldsta kända formen av kirurgi, med rötter som spåras hela vägen tillbaka till 7300 f.Kr. Ingreppet, som kallas trepanering, innebar att man borrade ett hål i skallen. Hjärnhinnorna lämnades intakta för att skydda hjärnan efteråt. Det finns flera teorier om varför detta förfarande utfördes. En vanlig antagande är att det gjordes för att lindra hjärnsvullnad, medan andra hävdar att trepanation var en terapeutisk metod som skulle ge personen en känsla av högre medvetande. Praktiken är idag helt olaglig i USA, och inga studier har genomförts för att fastställa dess effekter eller risker.
Fornegyptiska texter som går tillbaka till 3000 f.Kr. behandlar forntida kirurgiska tekniker som hjärnkirurgi och tand- och munkirurgi. Ett av de äldsta dokumenten från denna tid är den kirurgiska text som är känd som Edwin Smith-papyrusen. Arkeologer har även grävt fram ett 2 000 år gammalt käkben med spår som tyder på att en operation utförts för att dränera en abscess. Fornegyptierna tillämpade dessutom kirurgiska tekniker under balsameringsprocessen, då kroppens organ avlägsnades. Organen togs varsamt ut och förvarades i vaser och kärl.
Hippokrates är ihågkommen som "medicinens fader" och är mannen bakom den berömda hippokratiska eden. Den hippokratiska eden används än idag i stor utsträckning av läkare inom västerländsk medicin, som följer dess ideal kring medicinsk etik. Hippokrates slog redan år 400 f.Kr. fast i eden att allmänläkare aldrig fick praktisera kirurgi, utan att kirurgiska ingrepp endast skulle utföras av specialister.
Susrutha betraktas ofta som kirurgiens fader och var en av de första utövarna inom området, redan omkring år 400 f.Kr. Han är mest känd i Indien för att ha bidragit med en imponerande mängd kirurgisk kunskap i flera volymer med titeln "Susruta Samhita". Volymer är skrivna på hans modersmål sanskrit, men översatta upplagor finns tillgängliga.
Större delen av Europa hade anammat idealen från den hippokratiska eden i början av 1200-talet, och många städer krävde att läkare skulle ha flera års erfarenhet och utbildning innan de fick utföra kirurgiska ingrepp. Dessförinnan ansågs kirurgi vara en lågstående gren av medicinen.
Rogerius var en framstående gestalt i den europeiska kirurgins historia. Han är känd under flera namn, bland andra Rogerius Salernitanus, Roger Frugard, Roger Frugardi och Roggerio dei Frugardi. Han författade det vida spridda verket "The Practice of Surgery", som publicerades någon gång mellan 1170 och 1230 – den exakta dateringen är dock ett ständigt diskussionsämne bland historieintresserade. Han var en av de första personerna i kirurgins historia som noterade att genomskurna nerver kunde återfogas.
Fram till mitten av 1800-talet utfördes kirurgiska ingrepp helt utan anestesi för att lindra smärta. Innan kemikalier som kloroform introducerades på 1840-talet begränsades operationerna främst till amputationer, som genomfördes så snabbt som möjligt. Hygienrutiner saknades vid tidiga operationer, och dödliga infektioner var vanliga bland patienterna. Först på 1800-talet infördes ordentlig hygien inom kirurgin, sedan forskare som Louis Pasteur gjort upptäckter som lade grunden för mikrobiologin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online