Tanken på en injektionsnål får många att rygga tillbaka, men utan denna enkla uppfinning skulle stora delar av dagens sjukvård inte fungera lika effektivt. Den hypodermiska nålen – eller injektionsnålen – har genomgått betydande förändringar sedan den första dokumenterade användningen under 1600-talet. Även om nålen oftast förknippas med vaccinationer och sprutor används den även för att suga ut vätskor ur kroppen samt för att ge injektioner under huden eller direkt i blodbanan.
En injektionsnål är i sin grund en ihålig nål som är fäst vid en spruta. Från denna enkla konstruktion har dussintals varianter utvecklats för olika medicinska procedurer. Ordet "hypodermisk" kommer från grekiskans "hypo", som betyder "under", och "dermic", som syftar på huden – alltså bokstavligen "under huden".
Att tillföra ämnen i kroppen med hjälp av nålar kan spåras tusentals år tillbaka i tiden, men intravenösa injektioner, det vill säga injektioner direkt i en ven, är ett relativt modernt koncept. Även om intravenösa injektioner dokumenterades redan på 1600-talet dröjde det till år 1853 innan den första moderna injektionsnålen konstruerades. Dessa tidiga nålar var stora och injektionerna smärtsamma, men i början av 1960-talet introducerades den första engångsnålen. När de blev allmänt använda under 1970-talet var de dessutom mindre och orsakade betydligt mindre smärta än sina föregångare.
Det finns många typer av injektionsnålor, där varje typ passar för olika uppgifter. Nålens tjocklek mäts i så kallade gauge-storlekar – ju högre siffra, desto tunnare nål. Den mest kända typen bland allmänheten är den engångsnål med storlek 23 eller 25 gauge som oftast används vid vanliga injektioner. Personer med diabetes använder ofta denna typ för att injicera insulin. Andra varianter används vid vätskeutsugning (aspiration) eller sköljning (irrigation) och varierar i både längd och tjocklek.
Injektionsnålar används för att ge injektioner både under huden och direkt in i blodbanan. De kan också användas för att aspirera, det vill säga suga ut, vätskor från kroppen. Inom ögonkirurgi används nålar vid gråstarrsoperationer, och de används även för att rengöra djupa sår.
Injektionsnålens mest kontroversiella användningsområde är narkotikamissbruk. Eftersom injektion direkt i en ven är ett effektivt sätt att föra droger ut i blodsystemet anpassades tekniken snabbt även för opiummissbruk. Att dela nål är dock också ett effektivt sätt att sprida sjukdomar. Malaria var den första kända sjukdomen som spreds via injektionsnålar, och idag utgör smittspridning av hiv ett stort problem bland personer som injicerar droger.
I USA styrs regleringen av injektionsnålar av delstaterna, och lagarna skiljer sig åt betydligt mellan olika delstater. I de flesta delstater krävs recept för att få köpa nålar, men detta är starkt omdiskuterat bland organisationer som arbetar för att begränsa hiv-spridning genom delade nålar. I många delstater klassificeras en injektionsnål utan recept som olaglig narkotikaparatfernalia, och innehav kan straffas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online