En ultraljudsmaskin använder höga ljudvågor för att skapa bilder av kroppens insidor. Bilderna, som ofta visar organ eller mjukvävnader, erbjuder ett icke-invasivt alternativ inom sjukvården. Ultraljudsmaskiner används idag främst inom obstetrik, gynekologi, kardiologi och vid cancerdiagnostik.
Historien om ultraljudstekniken sträcker sig tillbaka till 1800-talet, och det krävdes bidrag från flera personer under lång tid innan den moderna ultraljudsmaskinen tog form. Här är de viktigaste milstolparna i utvecklingen.
Transducerproben, som genererar och tar emot ljudvågor, är den viktigaste delen av en ultraljudsmaskin. Grunden för denna teknik lades när Pierre och Jacques Curie upptäckte den piezoelektriska effekten i början av 1880-talet. Upptäckten visade att vissa material kan omvandla mekanisk press till elektrisk energi och tvärtom – en princip som gör ultraljudsbilder möjliga.
Dr. George Ludwig vid Naval Medical Research Institute blev den första som använde ultraljudsenergi som medicinskt verktyg på människokroppen. Detta skedde i slutet av 1940-talet och markerade början på ultraljudets roll inom medicinen.
Ultraljudsmaskinen inspirerades av militärens användning av sonar för att lokalisera objekt under vatten. Sjukvården började använda ultraljudstekniken 1950, och under 1970-talet blev ultraljudsmaskiner ett populärt verktyg för att upptäcka gallstenar, knutor i brösten samt cancer.
År 1979 togs ett stort steg framåt när datorteknik kopplades till ultraljudsmaskinerna. Samuel H. Maslak var den första som applicerade datorbaserad teknik på ultraljudsutrustning, vilket kraftigt förbättrade bildkvaliteten och gjorde diagnoserna mer exakta.
Utvecklingen fortsatte genom 1980- och 1990-talen. År 1996 lanserade Acuson Corporation systemet Sequoia 512, vilket innebar ett genombrott för bildbehandlingen. Systemet fördubblade mängden tillgänglig bildinformation och gav läkare betydligt tydligare och mer detaljerade bilder att arbeta med.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online