HMO står för Health Maintenance Organization (hälso- och sjukvårdsorganisation). Det är en typ av strukturerad vårdplan som skiljer sig från ett traditionellt sjukvårdsförsäkringsbolag. HMO-planer är ofta mycket regelstyrda och kräver vanligtvis att patienterna använder specifika läkare. Medlemmar i en HMO betalar ett fast belopp till organisationen för sin vårdtäckning, och HMO:n betalar i sin tur de läkare som den antingen anställer eller har avtal med.
HMO:er finns i flera olika modeller, och skillnaderna mellan dem påverkar i hög grad hur du som medlem får söka vård. Nedan förklarar vi de tre vanligaste typerna.
I en personalmodell anställer HMO:n direkt läkare och sjuksköterskor som har sina mottagningar i HMO:ns egen byggnad. Medlemmarna kan endast vända sig till läkare som arbetar inom organisationen, vilket begränsar patienternas valmöjligheter – något som kan vara både positivt och negativt.
Fördelen är att patienterna endast behöver besöka en byggnad och slipper välja läkare slumpmässigt, till exempel via en telefonkatalog. Nackdelen är att en patient som redan har en etablerad läkare och sedan blir HMO-medlem tvingas byta. Dessutom finns inga alternativ om patienten inte är nöjd med någon av de läkare som organisationen anställer.
Nätverksmodellen är den vanligaste modellen bland HMO:er. Organisationen tecknar avtal med självständiga läkare eller läkargrupper som våtar medlemmarna. Eftersom läkarna får fler patienter genom HMO:ns medlemmar erbjuder de ofta organisationen specialpriser i gengäld.
Precis som i personalmodellen måste medlemmar använda läkare som godkänts av HMO:n, även om dessa inte är direkt anställda. Det är möjligt att en patients nuvarande läkare redan har avtal med organisationen, vilket innebär att hen kanske inte behöver byta. Om en läkare däremot inte samarbetar med HMO:n får patienten ingen täckning för besök hos den läkaren. Läkare som ingår i nätverket kan samtidigt fortsätta ta emot egna patienter som inte är medlemmar.
Gruppmodellen liknar nätverksmodellen genom att HMO:n tecknar avtal med en grupp läkare som tar emot organisationens patienter. Gruppen bildas ibland självständigt, medan HMO:n i andra fall kan ha varit med och skapat den. Även när HMO:n bildar gruppen är de deltagande läkarna inte direkt anställda, och de tar ofta emot även patienter som inte är medlemmar.
HMO:n betalar gruppen en klumpsumma, och gruppen bestämmer själv hur pengarna ska fördelas mellan läkarna. Liksom i de övriga modellerna måste medlemmarna endast använda läkare som godkänts av HMO:n. Organisationen tillhandahåller sina medlemmar en lista över de läkare den har avtal med.
Val av HMO-modell påverkar din frihet att välja läkare, din vårdkontinuitet och hur organisationen ersätter vårdpersonal. Personalmodellen ger enklaste tillgänglighet men störst begränsning, nätverksmodellen erbjuder störst utbud av samarbetande läkare, och gruppmodellen kombinerar strukturerad vård med viss flexibilitet. Jämför alltid vilka läkare som ingår innan du väljer plan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online