Evidensbaserad praktik är ett begrepp som beskriver tillämpningen av den senaste och mest aktuella forskningsevidensen inom tjänster för att förbättra resultaten. Begreppet används oftast inom medicinsk vård, hälso- och sjukvård samt psykiatrisk och psykologisk behandling, men principen kan tillämpas på i princip alla tjänster som erbjuds individer och familjer.
Evidensbaserad praktik växte fram ur den ofta långa tidsfördröjningen mellan forskningsresultat och deras faktiska användning i verksamheten. Genom att sammanföra forskare, metodologer och praktiker förs de senaste metoderna och teknologierna ut "i fältet", vilket säkerställer att mottagarna får tjänster baserade på bästa möjliga kunskap.
Evidensbaserad praktik vilar på yrkespersonens kompetens, grundad i erfarenhetsbaserat lärande från det dagliga arbetet. Det är allmänt accepterat att yrkespersonens kunskap också påverkas av personliga och professionella övertygelser samt värderingar. Istället för att enbart förlita sig på forskningsdokumentation bidrar evidensbaserade praktiker med ett brett spektrum av verktyg för att kunna erbjuda individualiserade och framgångsrika tjänster.
Evidensbaserade metoder är färdigheter som tjänsteleverantörer och praktiker tar med sig ut i fältet. Dessa tekniker och strategier kan ses som leverantörens "verktygslåda", där de mest aktuella metoderna används i mötet med de individer och familjer man arbetar med. I många länder, bland annat i USA, regleras det om leverantörer får märka sina tjänster som "evidensbaserade". Rehabiliterings- och habiliteringscenter som arbetar med personer med funktionsnedsättningar kan exempelvis granskas av ackrediteringsorganet CARF (Commission on Accreditation of Rehabilitation Facilities), den lokala psykiatriska myndigheten och/eller statens rehabiliteringsmyndighet.
Att arbeta evidensbaserat innebär alltid att agera i den bästa intresset för personen som tar emot tjänsten – oavsett om det gäller fysisk eller psykisk hälsa, utbildning, utveckling eller andra områden. Före införandet av evidensbaserade tjänster betraktades exempelvis en person med utvecklingsstörning sällan som individ; istället utformades en generell serviceplan baserad på vad som ansågs bäst för personer med just den specifika funktionsnedsättningen. Personens grad av funktionsnedsättning, stödsystem samt personliga preferenser beaktades inte, vilket minskade möjligheterna till framgång.
I dag används istället en "personcentrerad plan" (PCP – Person-Centered Plan) för att maximera möjligheterna att individen lyckas integreras i samhället och arbetslivet.
Att tillämpa evidensbaserad praktik innebär att de bästa tillgängliga uppgifterna används som underlag för beslut. Det är detta samspel mellan olika informationskällor som gör det möjligt att individualisera service- och behandlingsplaner. Individualiserade planer leder per definition till mer framgångsrika resultat och upplevs dessutom som mer meningsfulla och acceptabla för den person som tar emot tjänsten.
Evidensbaserad praktik handlar om att överbrygga klyftan mellan forskning och vardagspraktik. Genom att kombinera aktuell forskning, professionell erfarenhet och den enskilda individens behov och önskemål skapas tjänster med betydligt större chans att ge varaktiga och positiva resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online