Sjukvården i Kanada har förvaltats offentligt sedan 1966, då den införlivades i Canada Health Act – den kanadensiska hälsovårdslagstiftningen. Läkare och annan vårdpersonal är i regel egenföretagare, och både vårdcentraler och sjukhus drivs oftast som privata bolag. Med "offentlig" vård menas i detta sammanhang helt enkelt att merparten av vårdkostnaderna bekostas av Kanadas federala regering och de enskilda provincierna.
Vissa människor har möjlighet och vilja att själva betala för sin vårdbehandling, och ett antal kliniker riktar sig specifikt till dem. Detta utgör det privata vårdsystemet. Nedan går vi igenom de viktigaste skillnaderna mellan de två systemen.
För att omfattas av Kanadas offentliga sjukvårdsförsäkring krävs i princip endast ett villkor: du måste vara kanadensisk medborgare eller permanent bosatt i landet. Uppfyller du detta täcks de flesta medicinska behov utan eller med mycket låga egna kostnader. Ett separat privat försäkringssystem finns dock i praktiken inte. Visserligen går det att teckna supplementära försäkringar som helt eller delvis täcker exempelvis tandvård eller kiropraktik, men den som önskar privat vård får i regel bära kostnaderna själv.
Utöver kostnaden är den största skillnaden mellan offentlig och privat vård i Kanada tiden man behöver vänta på behandling. För patienter som betalar privat är väntetiderna ofta betydligt kortare. Det offentliga systemet hanterar en stor mängd patienter som varken kan eller vill stå för sina egna vårdkostnader, vilket leder till längre köer för planerade ingrepp och specialistbesök.
De flesta receptbelagda läkemedel omfattas av det offentliga vårdsystemet, men täckningen varierar mellan provinserna. Vissa provinser återbetalar läkemedelsutgifter efter att patienten har lämnat in kvitton, medan andra registrerar personens namn och vårdnummer direkt i systemet. Inom det privata systemet får man däremot sällan någon återbetalning. Observera också att receptbelagda läkemedel nästan aldrig kan köpas utan giltigt recept, som endast kan utfärdas av en läkare.
Några akuta tjänster omfattas inte av den offentliga vården, exempelvis ambulanstransport. Vill man ha ett enkelrum under sjukhusvistelsen tillkommer dessutom en avgift. Vissa supplementära försäkringar ersätter ambulanstransporter och liknande tjänster, men i regel bekostas dessa av patienten själv. Exakta avgifter varierar från provins till provins.
Hur privat vård påverkar kvaliteten i den kanadensiska sjukvården över lag är en ständigt pågående debatt. Vissa anser att privatpatienter skulle få företräde vid behandling, men så är i nuläget inte fallet, eftersom offentlig och privat vård sällan bedrivs inom samma klinik. Andra menar att det privata systemet fungerar som en konkurrent som håller den offentliga vården skarp genom marknadstryck. Flera kanadensiska provinser experimenterar redan idag med olika former av privata vårdlösningar.
Kanadas sjukvård bygger på en offentligt finansierad grundmodell där alla medborgare och permanentboende får nödvändig vård utan stora egna kostnader. Den privata sektorn spelar en begränsad men växande roll, främst genom kortare väntetider och kompletterande tjänster för den som är beredd att betala själv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online