Medicare är det federala hälsovårdsprogrammet i USA som riktar sig till äldre och funktionsnedsatta medborgare. Inom ramen för programmet erbjuder delen Part D ersättning för receptbelagda läkemedel. Dessa läkemedelsplaner finns enbart via privata försäkringsbolag, och tusentals planer är tillgängliga i hela landet. Sedan Part D introducerades har statliga och federala myndigheter samt privata företag skapat olika program som hjälper konsumenter att hantera kostnaderna för sin läkemedelsförsäkring.
Programmet Extra Help hjälper behöriga mottagare att betala sina kostnader inom Part D. Det administreras av Social Security Administration (Socialstyrelsen motsvarighet) och behörigheten baseras på inkomst. Som referenspunkt låg gränsen år 2010 på en månatlig inkomst under 1 354 dollar för ensamstående respektive 1 822 dollar för gifta, inklusive eventuella Social Security-betalningar. Vissa inkomster och tillgångar räknas dock inte med, därför uppmuntrar Social Security även de som ligger över gränserna att ansöka. Enligt Social Securitys webbplats sparar den genomsnittlige mottagaren mer än 3 900 dollar per år genom programmet.
Beroende på din inkomst finns det två nivåer av Extra Help: fullt och delvis stöd. De som har rätt till fullt stöd betalar ingen premie, ingen självrisk och inga egenavgifter. Mottagare med delvis stöd betalar premier efter en glidande skala, får nedsatt självrisk och rabatterade egenavgifter. Dessutom omfattas deltagarna i Extra Help-programmet aldrig av det så kallade "täckningsgapet", även kallat "doughnut hole" – den punkt där Part D-mottagare normalt måste betala hundra procent av sina läkemedelskostnader själv.
Statens läkemedelsstödprogram (State Pharmaceutical Assistance Programs) är ofta utformade specifikt för att samverka med Part D. Vissa delstater erbjuder till och med program som fungerar som ett Medicare-mottagar godkända Part D-läkemedelstäckning.
Även om programmen varierar mellan delstaterna – och alla delstater inte erbjuder dem – täcker de ofta mottagarens premier, sjukrisker och egenavgifter. I många fall erbjuds även någon form av täckning under Part D:s täckningsgap. Pengar som ett stödprogram, godkänt av Centers for Medicare and Medicaid Services, betalar ut mot mottagarens receptbelagda läkemedel räknas dessutom med i de egna utgifter som krävs för att komma ur täckningsgapet. När patienten väl har passerat gapet blir läkemedelskostnaderna markant lägre.
Statliga stödprogram är ofta lättare att kvalificera sig för, eftersom inkomstgränserna är högre än för Extra Help. Elderly Pharmaceutical Insurance Coverage i New York har till exempel inkomstgränser på upp till 35 000 dollar per år.
Flera läkemedelsbolag har inrättat patientassistansprogram kopplade till Part D för situationer där en Part D-plan vägrar täcka ett läkemedel, där patienten inte har råd med en hög egenavgift eller där patienten behöver hjälp under täckningsgapet. De flesta av dessa program är läkemedelsspecifika, vilket innebär att du ansöker direkt hos läkemedelsbolaget om hjälp med att betala för just det läkemedelet. Webbplatser som RxAssist och NeedyMeds har sökbara databaser över dessa program.
Allt bistånd som erhållits via ett sådant program räknas med i de egna utgifter som krävs för att ta sig ur Part D:s täckningsgap.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online